"Det är nu allt händer"
Knoppar slår ut, solen börjar titta fram och det knastrar under fötterna av allt grus. Kanske kan man byta till en tunnare jacka, och lämna vantarna hemma.
Foto:
Jag ser leende människor på stan. Jag ser nära och kära samlas på bänkarna längs med Fyrisån. Jag ser människor som lever upp. Och allt detta tack vare den fantastiska och efterlängtade våren. Tänk vad stor roll vädret spelar. Tänk vad lätt vi vänder kappan efter vinden. Och tänk på vad härligt det igenkännande pirrandet är som börjar smyga sig fram. Uteserveringarna slår upp sina portar. Solglasögonen sätts på och våra bleka kroppar suktar efter solens strålar. Det är med andra ord bäddat för kärlek. För vem har inte hört om vårens alla förälskelser? Vårens som gör oss varmare, gladare och socialare. Våren som skapar en längtan. Våren som öppnar våra ögon. Det är nu som allt händer.
Ur den mörka vintern vaknar kärlekens hopp och nyfikenhet åter. Vi ler mot varandra, vi möts och vi flirtar, som aldrig förr. Kanske förenas äntligen två älskande till ett par, kanske möts två tvillingsjälar, och kanske nöjer sig några med en tillfällig passionerad romans. Det är nu allt händer. Självklart är alla olika. Självklart gillar inte alla våren. Men glädjen som våren sprider smittar. Varför söker vi oss annars till solen? Varför åker vi utomlans? Därför att då mår vi bra och får mer kraft.
Vi blir faktiskt, i högre utsträckning, förälskade på våren. Och det har främst med ljuset att göra. Efter vinterns mörker blir vi pigga och glada av solen, som gör att vi utstrålar positiv energi. Våren blir som en nystart och vi är beredda att möta kärleken. Och vem dras inte till en solstråle? När vi blir kära sätts kemiska processer i gång. Att vi tänker oavbrutet på någon, att det pirrar i hela kroppen och att vi verkar sväva av lycka på moln, har alltihop kemiska förklaringar. Ämnet dopamin som skapar en känsla av välbehag utsöndras i högre grad. Och det finns många teorier om att vi presterar bättre när vi är kära. Så har du varit ensam under vinterns tunga mörker är det hög tid att du nu börjar se dig omkring i ljuset.
Låter det klyschigt med solljus, glada leenden på stan och mer kärlek? Lyft då huvudet bara några centimeter, så lovar jag att det blir skillnad. Låter det fortfarande löjligt? Kläm då fram ett litet leende också, så garanterar jag att det blir skillnad.
Den här våren är jag ensam. Jag har ingen att längta till eller sakna. Jag har ingen att sukta efter eller för den skull undvika. Den här våren är jag, verkligen, ensam. Men vad gör det. Det är ju nu allt händer!
Så jobbar vi med nyheter