– Det är ett jäkla sätt. Är det rimligt att ta bort Lasses livskvalitet utan att man har räknat ut exakt vad det kostar? frågar sig Ingrid Skiöld, hans hustru efter att kommunen avslagit begäran om assistans i hemmet.
Sedan Lars Skiöld drabbades av en stroke sommaren 2012 har han lidit av vad man kallar locked-in-syndrom. Han är förlamad i hela kroppen förutom i ansiktet och kan bara kommunicera med blinkningar. Hans mentala funktioner är helt intakta.
Han behöver ständig övervakning, dygnet runt. Fastnar slem i trakeostomin, som han andas igenom, måste den sugas rent med en gång.
– Måste assistenterna gå på toaletten behöver de avlösning. Och för att han ska kunna duscha och komma upp på ståbrädan där han ska träna behöver man också vara två, säger Ingrid Skiöld.
Hon säger också att Lars mått mycket bättre sedan han fick komma hem i april i fjol. Under det dryga 1,5 år som han vårdades på sjukhus och boende hade han flera lunginflammationer. Men under lika lång tid i hemmet har han kunnat hålla sig frisk. Dessutom har man efter att han kom hem gradvis kunnat minska på medicineringen.
Men frågan är hur mycket den här livskvaliteten får kosta. Enligt kommunen blir det för dyrt.
Beslutet från äldrenämnden om att avslå ansökan om assistans i hemmet har nu överklagats till förvaltningsrätten. Som en övergångslösning har insatsen förlängts under januari. Men att söka plats på ett vårdboende är inte aktuellt, enligt Ingrid Skiöld.
– Vi kommer aldrig att ansöka om en plats på ett boende. Lasse ska stanna hemma. För honom är det inte livskvalitet på ett boende, säger hon.
Någon tvångsflytt blir det inte frågan om. Om paret inte söker plats för Lars Skiöld på ett särskilt boende träder hälso- och sjukvårdslagen in. Han får då hemsjukvård. I så fall betalar kommunen bara för det medicinska vårdbehov som ansvarig sjuksköterska eller läkare säger behövs. Den sociala delen av omsorgen, många av de uppgifter som det behövs två personer för att klara av, tas bort. Det handlar om möjlighet att gå ut, duscha, klä på sig med mera.
– Ska han bli helt sängliggande och bara tvättas i sängen då? Man drar ner på det som handlar om Lasses välbefinnande så att vi ska känna oss tvingade att ansöka om ett särskilt boende för honom, säger Ingrid Skiöld.
Att det blir dyrare att vårda Lasse i hemmet är alla överens om. Men prislappens storlek är inte lika självklar. I den utredning som kommunen gjort hänvisar man till årskostnaden enligt avtalen med respektive boende som hamnar på mellan 400 000 och 800 000 kronor per år. Den kostnaden jämförs med insatsen i hemmet som uppgår till 3,45 miljoner kronor. Men till grundkostnaden på boendet tillkommer kostnaden för de särskilda assistenter som Lars Skiöld behöver även där. När han bodde på Omtanken var den extra personalkostnaden, förutom vårdplatsen, 2,4 miljoner kronor. Blir kostnaden för de extra assistenterna i samma storleksordning även på det vårdboende som kommunen föreslår närmar sig merkostnaden för assistans i hemmet den övre gränsen på sju basbelopp, 310 000 kronor, för hur dyra insatser som kan godkännas enligt de kommunala riktlinjerna.
När jag ställer frågan till Lars Skiöld själv, vad är det som gör att han vill vara kvar i hemmet, att få vara nära hustrun Ingrid eller är det den hemtama miljön som han prioriterar mest, översätter Ingrid det till ja- och nej-frågor där Lars med tydliga blinkningar visar att det är närheten till hustrun som är det viktigaste för honom.