Är offentlig konst annorlunda än annan konst?
– Som konstnär behöver man inte tänka annorlunda, men kanske några extra varv. Offentlig konst är ofta permanent och ingenting som står i en museihall i endast tre veckor. Den ska helst hålla för nästa generation också. Det är svårt att utgå från dagsaktuella frågor för förståelsen för dessa kan försvinna. Det dagsaktuella blir ofta snart inaktuellt.
Men kan man veta vad som "håller"?
– Nej, det kan man inte alltid. Det finns exempel på dagsaktuell konst som fortfarande är aktuell 40 år senare. Men det är en viktig fråga att reflektera över och ta ansvar för.
Är negativa reaktioner på konst alltid negativt?
– Absolut inte. Det finns konst som blivit utskälld för att senare bli väldigt uppskattad. Impressionismen var det få som från början förstod. I dag är den en av de mest uppskattade och lättillgängliga konststilarna.
Finns det ett värde i att utmana och uppröra?
– Jag kan tycka att synen på konsten ibland blir väl endimensionell. Att den bara finns till för att provocera. Att utmana och spänna bågen är en del, men det finns också konst som bara är vacker och uppskattas på grund av det. Vi slänger bort den stillsamma konsten för den provocerande, men den stillsamma är minst lika värdefull.
Men vad är poängen med att göra sådant som gjorts förut, som kanske inte ens märks?
– Visst är det bra att folk lägger märke till konsten i det offentliga. Särskilt i dag när det finns ett sådant utbud är risken att man inte ser. Och då är det ett misslyckande. Men det beror också mycket på placeringen av konstverket. Och jag har svårt att se hur konst kan bli helt osynlig.
Förändras konst av var den placeras?
– Absolut, en väldigt stor del av ett konstverk beror på var den finns. Omgivningen är väldigt, väldigt viktig. Ett konstverk om döden passa inte i ett barnsjukhus, men kanske vid ett krematorium eller kyrkogård. Innebörden blir då en helt annan.
Vi människor har ju olika erfarenheter som gör att vi upplever saker på olika sätt, kan en konstnär ta hänsyn till det?
– Det är förstås svårt. I ett museum är besökarna förberedda, det är man inte i det offentliga. Det bör man ta hänsyn till som konstnär. Jag skulle gärna se plaketter i anslutning till offentlig konst där konstnären förklarar och ger betraktaren en väg in.
Men vissa konstnärer kanske vill lämna det öppet för betraktaren att tolka?
– Det klart att man kan lämna verket utan titel – men jag har svårt att se att konstnärer inte skulle vilja ha åtminstone sitt namn med. Det påminner mig om när jag gick på Konstfack. Ibland visste man inte om man tittade på en installation eller om städaren glömt kvar sin vagn. Att ge ledtrådar och bakgrund tror jag är något som många skulle uppskatta.
Finns det inte en risk med att ta för stor hänsyn, att bli rädd och därigenom göra konsten säkrare och säkrare?
– Konst ska skapa känslor och det är bra att konst debatteras. Det bästa är när det finns två sidor av debatten, när alla inte bara står på ena kanten och kritiserar från ett håll. När det finns de som försvarar också. Men visst skulle det vara tråkigt om det inte fanns utrymme för det lite udda.
Tror du att den offentliga konsten kommer att uppmärksammas mer framöver efter de debatter som har varit i Uppsala?
– Det skulle vara jättebra om det blev så. Men risken är nog att många fått förutfattade meningar och går in med ett kritisk förhållningssätt nästa gång. Där har medier som UNT ett ansvar att inte bara lyfta fram det som väcker starka reaktioner. Det är ju tyvärr så att det ofta är det som är dåligt och negativt det rapporteras om.
Är Uppsalabor känsligare än andra när det kommer till förändringar i det offentliga rummet?
– Politikerna brukar säga att det bara finns en massa akademiker här som klagar. Men jag tycker det är bra att Uppsalaborna bryr sig om sin stad. När man lägger till något nytt förändrar det även det som finns intill. Att bara se till sitt eget och inte ta hänsyn till det som redan finns är att lämna halva jobbet ogjort. Det är som om en läkare skulle skriva ut medicin utan att undersöka patienten först.