– Har man varit med ett tag ser man till att vara här tidigt. Det bästa går åt först, säger Ulf Edsborg.
– Ibland sparar de på saker och ställer ut dem senare under dagen, men man vet ju aldrig när, tillägger Monica Edsborg.
Paret besöker gärna loppisar och kallar det en hobby. Just i dag hoppas de hitta en kaffetermos. I första hand brukar de köpa bruksföremål. Allra gladast blir de om de kommer över svenskt, handmålat porslin. Nu är det inne att dricka kaffe ur muggar, vilket har lett till att många gamla kaffeserviser hamnar på loppis.
– Det andra slänger är rariteter för oss. Det skulle vara kul att ordna en kaffebjudning där alla får koppar från olika serviser, säger Monica Edsborg.
På loppisar kan man hitta saker som påminner om flydda tider. När vi blivit insläppta och ser oss omkring på porslinsavdelningen upptäcker fotografen en trave tallrikar av samma fabrikat som fanns i hans barndomshem.
– De där är fina. På den tiden gjordes köksföremålen av riktiga konstnärer, säger Ulf Edsborg.
Även om de uppskattar fint hantverk köper Ulf och Monica Edsborg inte i första hand saker för att titta på utan för att använda.
– Förr gjorde man saker med kvalitet som går att använda i hundra år. Men det händer att vi köper ögongodis också, säger Monica Edsborg.
Titti Johansson går runt bland husgeråden med en varukorg innehållande en gjutjärnsgryta, ett tårtfat och påskdukar. Också hon köper i första hand saker som kommer till användning.
– Jag och sambon gör ofta loppisrundor. Det är trevligt och man hittar oftast något kul, som inte finns i vanliga affärer.
Dessutom känner hon att hon kan shoppa med gott samvete i second hand- butiker. Inte bara för plånbokens skull.
– Pengarna går till goda ändamål. Det blir inte bara ren konsumtion, säger Titti Johansson.
Vi förflyttar oss mot utgången, där Evelina Jouper står och slår in några vaser av glas. De tänker hon ha buketter i till våren. Hon har även köpt tallrikar. Men egentligen kom hon till Erikshjälpen på jakt efter ett köksbord till nya lägenheten.
– På senare tid har jag varit här varje helg. Hittills har jag alltså inte fått tag i något bord, däremot småsaker till mina samlingar.
Samlar gör Evelina Jouper på mycket, mest saker till hemmet. Att fynda begagnat är en hobby sedan tonåren. Hon har alltid varit intresserad av inredning och växte upp i Bergslagen där det hålls många auktioner.
– Det finns inte många moderna föremål i mitt hem, säger hon med ett leende.
Evelina Jouper berättar att hon lätt knyter an till ägodelar. Hon har flyttat många gånger och känner därför att hemmet snarare består av hennes möbler och föremål än av platsen i sig. Nu har hon dock köpt en bostadsrätt där hon hoppas bo länge.
– Jag var lite inne på att inreda minimalistiskt, men inser att det inte kommer att gå. Det är alldeles för kul att fynda!
Karin Ekström, professor i företagsekonomi vid högskolan i Borås, gjorde 2006 en studie som visade att ungefär 18 procent av befolkningen såg sig som samlare.
– Siffran kan vara betydligt högre beroende på hur man definierar ”samlare”. Många kan ha lådor fulla med slipsar, knappar eller liknande men identifierar sig inte med begreppet, det ses kanske som lite pretentiöst.
Hon har själv en stor hattsamling och fascineras av drivkraften bakom att samla. Relationen mellan människor och deras ägodelar är en annan aspekt hon tycker är intressant.
– Det finns starka band mellan människor och ting, och i synnerhet mellan samlare och ting. Ibland kan man fundera över om det är samlaren som samlar på föremålen eller tvärtom?.
De vanligaste samlarobjekten är enligt hennes studie frimärken och mynt. Systematiskt samlande - att aktivt söka upp föremål i en viss kategori, katalogisera dem och kanske vara med i någon samlarförening - är något annat än att lagra saker utan direkt syfte.
– Den drivkraft jag ser som gemensam hos de flesta samlare är nyfikenhet- man vill lära sig mer om det man samlar på, säger Karin Ekström.
Det är viktigt att skilja mellan samlande som hobby och patologiskt samlande. På engelska är begreppen ”collecting” respektive ”hoarding”. Patologiskt samlande är sedan 2013 en egen diagnos i den psykiatriska diagnosmanualen DSM- V. Det kännetecknas till skillnad från hobbysamlandet av brist på ordning och organisation, och ofta rör det sig inte om specifika typer av föremål. En patologisk samlare har stora svårigheter att göra sig av med något, ibland för att hen tillskriver föremål mänskliga egenskaper. Tillståndet kan leda till social isolering, familjekonflikter och vräkningar.
– Samlande för nöjes skull kan bli ett problem om man lägger orimligt mycket tid och pengar på det, men överlag drivs hobbysamlare av glädje snarare än ångest, säger Karin Ekström.
När fotografen och jag lämnar Erikshjälpen är också paret Edsborg på väg mot sin bil. Monica Edsborg håller nöjt upp en kaffetermos.
– Vi hittade precis det vi ville ha!
Några minuter senare korsas våra vägar igen – på Röda Korsets second hand- butik Kupan. Deras ansikten är inte de enda som känns igen från Erikshjälpen. Loppisrundor verkar vara ett kärt helgnöje för många. Per Lycke är en långväga besökare.
– Jag bor på Åland och tar en dagstripp för att gå på loppisar i Uppland. Det brukar jag göra lite då och då.
För det mesta brukar Per Lycke göra fynd. I bästa fall får han chansen att utöka sin sjöfartssamling.
– Sedan 30-40 år samlar jag på allt som har med fartyg och sjöfartshistoria och att göra. Porslin från rederier, nautiska instrument och bilder på båtar.
Intresset för ”båtologi”, som han kallar det, började redan i barndomen. Per Lycke tillbringade somrarna på västkusten och seglade mycket. Dessutom hade både hans pappa och farfar varit sjömän. Som femtonåring kom han hem till en lärare som hade sitt arbetsrum fullt med sjöfartslitteratur, kartor, en maskintelegraf och mycket mer.
– ”Vad är det här för en udda person, som samlar på sådant här?” Det var min första tanke, men ganska snart blev jag nyfiken. Läraren letade fram bilder på båtar som min pappa och farfar jobbat på, som jag sedan visade för dem och såg hur kul de tyckte det var.
1976 gick femtonårige Per Lycke på sitt första månadsmöte med i Klubb Maritim, en förening för alla som är intresserade av sjöfart. I dag är han dess ordförande. Samlandet och föreningslivet är en stor del av hans liv. Det som fascinerar honom med sjöfartshistoria är att det är så brett. Man får reda på mycket när man forskar om föremål man har kommit över. Dock köper han inte vad som helst bara för att det har med sjöfart att göra.
– Det får finnas en måtta på kroniska sjukdomar, säger Per Lycke med glimten i ögat.
I dag hittar han ingenting av intresse på Kupan, och funderar på att åka vidare till Emmaus i Gryttby.
– Det bästa med loppisar är att man bidrar till bra saker samtidigt som man fyndar. Dubbelt nöje alltså, säger han.