Den raketen visste var den tog

När dagen så övergick i skymning och stillheten äntligen kunde infinna sig, fann de två små sönerna (som vid denna tidpunkt uppnått den aktningsvärda åldern av 3 1/2 respektive 5 1/2 år), en plastkasse med ännu icke uppskjutna nyårsraketer.
Minnet av gårdagskvällens ljuskaskader mot natthimlen gjorde att en repris omedelbart skulle verkställas och eftersom far givit sig själv i nyårslöfte att om möjligt bli ännu snällare, förstående och ansvartagande, kläddes sönerna i overaller och vinterkängor.
Far tog bara på sig jackan och lågskor, för detta skulle vara snabbt överstökat, greppa de en raket, modell större samt en urdrucken flaska julmust som avskjutningsramp.

Förväntansfulla småpojkar med far i släptåg traskade upp mot skogsdungen och den snöklädd a kullen där flaska med raket skulle sändas upp mot himlavalvet.
Även utsikten mot grannens hus, på andra sidan vägen var perfekt och far såg genom det stora matsalsfönster att middag avåts i gemenskap med gäster.
Nåväl tänkte han, en raket kan jag väl bjuda på till desserten.
Flaskan nedstucken i snön, raketen apterad och tänd samt skyddsläge bakom en snödriva med förväntansfulla pojkar.
Då, som i slow motion börjar flaskan likt en gammal luftvärnskanon sakta falla på sida och rikta in sig mot grannens matsalsfönster.
Pulsen på far nådde katasrofala höjder , han såg sig själv få tillbringa resten av året på ett mindre trevlig anstalt omgiven av allehanda hemska individer.

Det väl tilltagna säkerhetsavståndet omintetgjorde alla försök att avbryta uppskjutningen och med en fräsande bar raketen iväg mot grannens hus, missade fönstret med cirka fem meter och slog ned i trädgården med en kaskad av färgglada elskulor i alla riktningar.
Tystnaden lade sig som ett duntäcke över nejden, det var som om själva naturen höll andan.
Den bröts först av äldsta sonen undran om inte raketer skall gå rakt upp i luften och lillebrors jublande skrik, en raket till, en raket till.
Redan då bröt far ett av sina nyårslöften.
I stället för att ta sitt ansvar, gå över till grannen och be om ursäkt, försvann han in i huset med söner och julmustflaska som en strykrädd hund.
Sjutton år efter denna fadäs har aldrig en raket eller nyårssmällare avlossats från det hemmet och sönerna har trots denna händelse vuxit upp till hyfsat ansvartagande unga män

Den raketen visste var den tog

NYÅRSKRÖNIKA. Nyårsdagen 1989 framflöt i aktiviteternas tecken som det bara kan göra hos en småbarnsfamilj, där alltför utsvävande nyårsfirande med efterhängande efterus inte gör sig gällande...