"Vi är ju redan så jämställda". Ända sedan 1970-talet har den frasen mött personer som kämpat för jämställdhet i Sverige. Det menar Anneli Häyrén Weinestål, forskare vid Uppsala universitet:
– Det är det vanligaste argumentet som kritiker till jämställdhetsarbetet använder sig av.
Andra vanliga motargument som dyker upp enligt henne är att det är viktigare att fokusera på integrering av nyanlända svenskar och att vi borde koncentrera sig på att hjälpa jämställdheten i länder där det ser mycket värre ut. Argument som enligt Anneli Häyrén Weinestål inte håller.
– Det är viktigt att inte ställa intressen mot varandra. Båda frågorna om integration och jämställdhet måste få plats. Vad gäller förskjutningen av fokus till andra länder så är det så att ju bättre man har det på sin egen bakgård, desto bättre rustad är man att möta det som ligger längre bort. Man måste jobba både på hemmaplan och globalt.
Mottagligheten för jämställdhetsarbetet säger hon varierar över årtionden.
– Det man kan se är att när man väl lyckas flytta fram positioner för kvinnors rättigheter så blir motståndet hårdare och tydligare.
Motståndet kommer enligt henne av att det skapas en rädsla och en ångest hos många när könsstereotyperna förändras. Och det är den rädslan som kan ta sig uttryck i kommentarer som: vi är ju nästan jämställda så vi behöver inte jobba mer på det nu
– En förändring av de könsstereotyper vi har i samhället och gentemot varandra skulle leda till frågan om vem man själv är i en annan ordning. Vad blir det av mig om könsordningen skulle se annorlunda ut? Den rädslan för vem man blir och vilka val det skulle leda till är det många som inte vill stå inför. Hur blir jag kvinna respektive man i ett sammanhang där det inte är givet vad det betyder?
Enligt Anneli Häyrén Weinestål är vi just nu inne i en intressant period i jämställdhetsdebatten.
– Det vi kan se är att det finns många unga röster som exempelvis använder sig av sociala medier för att lyfta jämställdhetsfrågor. Men det finns också en obehaglig förstärkning av normen genom bland annat reklamkampanjer av kläd- och parfymeriföretag där kvinnan framställs som undergiven mannen.
Enligt Anneli Häyrén Weinestål är det viktigt för samhället att inte nöja sig även om Sverige ligger i framkant på olika jämställdhetslistor.
– Antingen är man jämställda eller så man det inte, och så länge man inte är det måste man fortsätta jobba för det. Det ingår i en demokrati värd namnet och det utesluter inte att man arbetar mot andra strukturella problem.