– Det ger en sådan tillfredsställelse när man inte ens med ett mikroskop kan se det man gör, ändå vet att det funkar, säger Ulf Landegren, professor i molekylärmedicin.
Han kommer inte från en särskilt akademisk familj men han har länge haft intresset och längtan efter att få forska. Som 18-åring fick han jobb som assistent åt en laboratorieassistent i Ultuna. Problemet var att det inte fanns någon assistent att assistera.
–Jag fick tillgång till ett labb som jag förfogade ganska fritt över, säger Ulf Landegren.
När han var strax över 20 år fick han sin första vetenskapliga artikel publicerad. Han studerade sedan vidare till läkare, blev doktorand och idag är han professor. Han leder en forskargrupp som försöker ta fram verktyg för att studera frågor av biologisk och medicinsk betydelse. Med åren har han blivit utsedd till en av Europas främsta forskare på området och 2007 blev han invald i Svenska vetenskapsakademin.
Första steget i Ulf Landegrens arbete är någon slags idé. Antingen kommer den genom att han eller någon annan sitter och snickrar ihop molekylkonstruktioner i datorn eller genom samtal i forskargruppen. Pratstunder mellan forskarna uppstår ofta ur tillfälligheter och slutar ofta i att någon står och målar på en av de whiteboardtavlor som finns i korridorerna på Rudbecklaboratoriet i Uppsala.
Ett problem i forskningen är att hitta rätt bland alla miljarder molekyler. Någon av alla molekyler kan innehålla information om att en människa löper större risk för att drabbas av en sjukdom eller inte. Det är metoder och verktyg för att kunna skilja molekylerna åt som bland annat Ulf Landegren och hans kollegor försöker ta fram. I ett optimistiskt framtidssteg tror han att man genom ett blodprov kan se om det finns spår av en viss sjukdom och kunna ingripa innan den hunnit sprida sig.
– Vi är ju inte ensamma i världen om att forska på det här området. Det kanske inte är vi som kommer vinna och ta fram de bästa verktygen men vi är med i kampen, säger han.
Vissa stunder kan arbetet vara tråkigt. Det tar tid och mycket av den spenderas framför datorn. Samtidigt tycker Ulf Landegren att hans yrke är väldigt lockande och ett av de mest kreativa jobben man kan ha.
– Det blir lite som för de fria konstnärerna men på sitt sätt ännu friare. Konstnärer måste ofta leva upp till och fortsätta med det de blivit kända för. Vi blir uppmuntrade att alltid komma på nya saker, säger han.
Han säger att forskningen inom fysik hade sin blomstringsperiod under första halvan av 1900-talet. Biologin har sin blomning nu och det ligger i forskningsnaturen att arbetet hela tiden utvecklas.
– Vi är inne i en fantastisk spännande period och det kommer vara oerhört spännande en lång tid framöver, säger Ulf Landegren.
Han känner att Uppsala är en bra plats att bedriva forskning på. I Uppsala finns en enorm kompetens och dessutom får han genom universitetet hela tiden chansen att arbeta med nya entusiastiska studenter.
– De kommer med nya idéer och vissa är ju fantastiskt driftiga, säger han.
När han ska berätta för någon vad han jobbar med brukar han dra parallellen till att han just snickrar, fast med molekyler. Han känner sig inte heller på något sätt lockad till att sluta med det han gör.
– Nu har jag gett dig en ytlig förklaring men det går ju såklart att gå hur djupt som helst och för den intresserade berätta om alla finurliga smådetaljer, säger han entusiastiskt.