Den goda tystnaden

Lyssna! Om du stannar upp och lyssnar för ett ögonblick, vad hör du? Bilarnas skrikande bromsar, grannens helvetiska gräsklippare, kylskåpets enerverande surr, dundrande bakgrundsmusik som för tankarna till kroniska hörselskador? Är det någonsin alldeles tyst omkring dig (utom möjligen tidningens prassel)? Eller håller larmet på att dränka tystnaden?
Är tystnaden något du längtar efter? Något du älskar högt och som skänker dig ro? Eller är den något du ryggar för, kanske till och med avskyr?

Öronlocken fattas
I den nyligen utkomna antologin Tyst! beskriver femton människor sin relation till tystnaden: statsministern, musiker, journalister, präster, komiker, invandrare, konstnärer, sjuksköterskor, vetenskapsmän. De flesta av dem ser tystnaden som en välkommen och god kraft — samtidigt som de sörjer att den håller på att försvinna ur våra liv.

Motpol
Ett sätt att se på tystnaden är som en motpol till allt vad buller heter. "Jag tänker att kroppen är defekt. Hur vi än skapades, av Gud eller enligt Darwins evolutionära modell, så missades en viktig anatomisk del, öronlocken", skriver konstnären Linnea Larsson Lesse om nödvändigheten att utestänga oljud.
Människan gör ett grundligt fel när hon, i effektivitetens helgande namn, "kör som en ångvält över tystnaden och stillheten där slöheten och latmasken bor", skriver musikern Maria Blom. Därför uppmanar hon oss att ta "ljudkontroll" och bojkotta biografer och gym som orsakar hörselskador.

Tystnad för att överleva
När vi har utestängt bullret återstår den goda tystnaden. "Att finna, och värna, luckor för en stunds tystnad har för mig varit en överlevnadsstrategi", skriver statsminister Göran Persson och menar att dagens avsaknad av tystnad bottnar i tidsbrist. Tystnaden är något som vanligen inte infinner sig automatiskt utan måste sökas aktivt. "Kanske måste många av oss till och med boka in den i kalendern", skriver han. Författaren och biologen Stefan Edman definierar sin tystnad som "det tillstånd där man bäst kan erfara att man tillhör något större ... Att man är en del av en outgrundlig helhet, av kosmos och Gud ... En röst av kärlek". Tystnaden är något som förenar oss, framhåller komikern Lasse Eriksson och föreslår, i den globala samstämmighetens namn, att vi lyssnar till tystnaden på cd.
Tystnaden har dock flera ansikten och låter sig inte inordnas enkelt i ett fack, anser journalisten Thomas Lerner. Det ena ansiktet "vittnar om glädje efter att ha fått en stund alldeles för sig själv", det andra "präglas av lidande och avslöjar en plågande tomhet", som kan bero på ensamhet. Han slår fast nödvändigheten för var och en att kunna finna sin tystnad — fast man är omgiven av oväsen.
Även biskopen Tony Guldbrandzén pekar på tystnadens dubbla natur. Genom att tända ljus i kyrkans stillhet, ger han stöd åt en vän som söker jobb och sitter i en anställningsintervju. Likväl kan tystnaden uttrycka tristess, eller — ännu värre — rädsla, när man tystas ned och därför inte vågar ge uttryck för orättvisor. Sjuksköterskan Helena Weberup tycker att vi saknar ett språk för att beskriva våra tankar kring liv och död. När tystnaden angriper den sjuke patienten, "då kommer tankarna, oron och ångesten".

Fotnot: Tyst! En antologi om tystnad har Verbum som förlag. Eyal Sharon Krafft är en av medförfattarna. Nästa avsnitt av serien publiceras 14/9.