"Härmed beslutas att alla bofasta och icke bofasta zigenare, liksom alla lösdrivare som lever zigenarliknande liv, ska registreras av landets kriminalpolis i kampen mot zigenarplågan.”
Orden är hämtade ur ett dekret från december 1938, utfärdat av den nazistiske politikern Heinrich Himmler, som sade sig ha stöd av ”kunskaper från rasbiologin”. Himmlers mål var ”lösningen på zigenarfrågan, väsentligen baserad på rasegenskaper”.
Register över romer hade dock förts långt tidigare i Tyskland. Bayerska lagar krävde 1926 systematisk registrering av romer. Knappt två decennier senare stod det klart att uppemot en halv miljon romer – uppskattningsvis varannan individ i de länder nazisterna ockuperat – hade mördats i nazistiska koncentrationsläger.
När Förintelsens minnesdag högtidlighålls på Stora Torget i Uppsala i morgon, 27/1, kommer den romska gruppens lidande att uppmärksammas särskilt. Förintelsens massmord på romer – lika systematiska som massmorden på judar – bör, mot bakgrund av antiziganismen i dagens Europa, stå i ett brännande fokus.
Efter Hitlers maktövertagande behöll Tyskland de anti-romska diskrimineringslagar som hade sitt ursprung i Bayern. Nazisterna började omedelbart iscensätta sin vision av ett nytt, ”rent” Tyskland, där judar, romer och svarta klassades som biologiskt underlägsna raser.
Redan samma år som Hitler tog makten, 1933, tvångssteriliserades ”zigenare” och ”zigenarblandningar”. Romer fördes till koncentrationsläger tillsammans med prostituerade, tiggare, alkoholister och ”lösdrivare”. Romer var också bland de första som gasades ihjäl, 1941, i de första, mobila gaskamrarna. Hela tiden, parallellt med de systematiska deportationerna av och morden på judar, skedde samma sak med romer. Doktor Josef Mengele och hans kolleger utförde plågsamma medicinska experiment på romska barn.
Överallt där nazisterna drog fram under andra världskriget mördades romer. Från land efter land fördes de bort för att gasas ihjäl. I Auschwitz-Birkenau fanns ett särskilt ”familjeläger” för romer, med perfekt utsikt mot både gaskamrar och krematorier. Till Auschwitz fördes romer från ett tiotal länder, bland annat Norge.
Rasbiologen doktor Robert Ritter var den som försåg nazisterna med alla ”vetenskapliga” argument för behandlingen av romer, genom att ”finna” kopplingen mellan ärftlighet och kriminalitet. Efter kriget undervisade Ritter alltjämt i ”kriminalbiologi” vid universitetet i Tübingen. 1947 blev han barnläkare i Frankfurt. Slutligen ställdes han inför rätta och tog då sitt liv, 1950.
Om de utstuderade, systematiska massmorden på romer har det varit förbluffande tyst. Vilket har konsekvenser. Förre FP-ledaren Maria Leissner sade nyligen, vid ett seminarium om romernas situation, att nazisternas massmord på romer aldrig har erkänts på samma sätt som massmordet på judar. Europa har aldrig gjort upp med antiziganismens sjuka, vilket märks i dag. Vi har inte blivit vaccinerade, och ”nu är vi tillbaka till register och fascister.”
Det mest extrema exemplet på fortsatt förföljelse mot romer ser vi i Ungern. Det fascistiska partiet Jobbik, och dess förbjudna paramilitära gren Magyar Gárda, marscherar systematiskt i romska bostadsområden och sprider rasistiska budskap. Samtidigt har vanliga politiska partier anpassat sig till den rasistiska retoriken. Vanliga medier citerar rakt av Jobbiks nättidning Barikad, utan att kolla fakta. Proppen har gått ur. Romer får överallt utstå glåpord, de spottas på, misshandlas, till och med mördas. Som när Róbert Csorba och hans fyraårige son Robika sköts till döds i sitt hem en natt 2009. Huset stacks i brand. Ambulansen kom först efter en timme, polisen efter en halv – fast stationen låg tre minuter bort.
Mot denna bakgrund skakas jag av insikten att negativa attityder till romer är en socialt accepterad rasism även i Sverige. En fikarumsrasism. Ja, en reflex hos oss, lite till mans. När en svensk minister talar om att kriminalisera tiggare, och en svensk polismyndighet för etniskt baserade register över romer, ja, då är det hög tid att ägna just 27 januari åt romerna.