Den ende som ler är Sarkozy

Personkonflikter, motstridiga föreställningar om partiets uppgift, avgrundsdjupa åsiktsskillnader om politikens innehåll - allt bidrar till den kris som det franska socialistpartiet försatt sig i. Socialisterna är Frankrikes ledande oppositionsparti, men nu ställs frågan om det ens kommer att finnas kvar i sin nuvarande form efter den ledarstrid som utspelats i helgen.
Socialisternas kandidat Ségolène Royal förlorade presidentvalet våren 2007 och ställde nu upp som partiledarkandidat. Hon talar något vagt om förnyelse och är öppen för samarbete i mitten. Mot henne stod Paris borgmästare Bertrand Delanoë som företräder ett vänsterradikalt program präglat av förstatliganden och planekonomi samt den tidigare socialministern Martine Aubry som enklast beskrivs som "traditionalist" - inga överdrifter åt vänster men heller ingen förnyelse. Hon anses vilja ha ett mer toppstyrt och disciplinerat parti, i kontrast till Royals ambition att ge väljare och vanliga medlemmar ett större inflytande, och stöddes av partiets traditionella bossar. I en medlemsomröstning med nästan 135 000 deltagare slogs först Delanoe ut, varpå Aubry vann med 42 rösters marginal (!) över Royal som omedelbart krävt en ny omröstning.

Ett parti med sådana inre motsättningar kan inte fungera med mindre än att någondera sidan kapitulerar. Men det förefaller i dag osannolikt. Royal har antytt att hon är beredd att bryta sig ut för att i stället skapa en ny allians med det snarast liberala partiet MoDem (Mouvement Démocratique) som bildats kring förra årets trea, Francois Bayrou. En sådan kombination skulle ha en chans att vinna nästa presidentval. Den förbluffande stora andel franska väljare som lockas av halvt revolutionära paroller om förstatliganden och socialism skulle ändå föredra Royal framför Sarkozy.
Om socialisterna å andra sidan leds av Aubry och uppfattas som allt för gammaldags vänsterorienterat kan mittenväljarna föredra Bayrous parti och socialisternas kandidat i nästa presidentval slås ut redan i första valomgången.
Vad är viktigast - en vinstchans eller ett sammanhållet parti? Det franska valsystemet är en mäktig kraft för att tvinga ihop politiker som egentligen har mycket litet gemensamt. Kanske håller socialisterna samman också om Royal förlorar. Men något hot mot Sarkozy blir de knappast.