Det finns flera alternativ till en gravplats. Alltfler väljer minneslund, en askgravlund eller en askgrav.
Hon är docent i kulturantropologi och arbetar på Svenska kyrkans enhet för forskning och analys i Uppsala.
– Det är tydligt att begravningar enligt Svenska kyrkans ordning minskat medan borgerliga begravningar har ökat. Men även gruppen "begravningar utan känd ceremoni" har ökat kraftigt, berättar hon.
Den senare kategorin rymmer kremeringar eller jordfästningar där ingen kyrklig eller borgerlig ceremoni hålls.
– Det kan vara vad som helst. Människor kanske väljer att gå ut och äta middag, eller hedrar den döde med en aktivitet på en plats som betytt mycket för den personen. Det finns ingen statistik över vad människor gör i stället för en traditionell ceremoni, säger Kristina Helgesson Kjellin.
Det finns många anledningar till att kategorin ökar. Man kan ha svårt att hitta en tid för släkt och vänner att samlas, det kan ha varit den avlidnes egen önskan eller att någon vill ha sin aska begravd i hemlandet.
För några år sedan gav Kristina Helgesson Kjellin ut rapporten "En riktig begravning. Förändringar i begravningsseden inom Svenska kyrkan 2010–2020", tillsammans med Lena Sjöberg och Andreas Sandberg. Under den perioden ökade begravningar utan känd ceremoni från två till elva procent.
I slutet av 1990-talet begravdes 90 procent med en gudstjänst enligt Svenska kyrkans ordning. I dag ligger den siffran på omkring 65 procent. Den största förändringen sker i städerna.
– I vår rapport pratade vi både med landsbygds- och storstadsförsamlingar och mönstret var tydligt. På landsbygden är det vanligare med begravningar i Svenska kyrkan.
Förr var det vanligt med en begravningsprocession genom byn. Fortfarande förekommer det på vissa ställen på landsbygden.
Det finns flera orsaker till att kyrkliga begravningar minskar menar Kristina Helgesson Kjellin.
– Många är kanske ovana vid kyrkliga ceremonier och känner sig inte bekväma i kyrkorummet. Eller så tror man att man inte kan påverka begravningsgudstjänsten alls. Men de flesta församlingar är lyhörda för önskemål om till exempel musik eller hur kistan ska smyckas.
Kristina Helgesson Kjellin tar sin farbrors begravning i kyrkan som exempel.
– Han var en naturmänniska och det manifesterades genom att man la granris framför kistan och ställde hans vandringskängor på riset. Det personliga fick ta plats. Det blev väldigt starkt.
Är det ett problem att begravningarna blir alltmer individualiserade och hålls utanför kyrkorummet?
– Jag tror att man ska vara försiktig med att säga vad som är rätt eller fel. I kyrkan finns en ordning att följa som kan vara skönt för en sörjande att vila i. Prästen har ofta lång erfarenhet och mycket kunskap kring att hantera sorg. Det finns en rikedom i kyrkans riter och traditioner men om man inte känner sig hemma med dem blir det kanske bara tomt.
– Det viktigaste är att människor får komma samman.
Att nya riter och traditioner uppstår kring döden är helt naturligt, påpekar Kristina Helgesson Kjellin.
– Ta bara ljuständningen på kyrkogårdarna runt Allhelgonahelgen. Det har ju blivit väldigt populärt. Och att man väljer den dödes favoritmusik till begravningen i stället för traditionella psalmer eller byter ut korset i begravningsannonsen mot en symbol som säger något personligt om den som dött.
Att tända ljus på kyrkogårdarna under allhelgonahelgen är ett exempel på hur nya traditioner kring döden uppstår.
Likaså att människor markerar platsen där någon avlidit i en olycka. Man lägger blommor, små lappar med en hälsning, gosedjur för att hedra och uppmärksamma den som avlidit.
– Att ceremonier förändras med tiden är inget konstigt, säger Kristina Helgesson Kjellin.