Den 4 juni blev Polen fritt

När det polska folket fick chansen vann Solidaritet nästan alla mandat som stod på spel. För i dag exakt tjugo år sedan togs ett av de avgörande stegen på vägen mot det kommunistiska maktsystemets undergång i Europa. Regimen gick efter segdragna förhandlingar med på att hålla fria val till en mindre del av det polska parlamentets platser. Trettiofem procent av mandaten skulle få tillsättas av folket.
Den 4 juni 1989 hölls valet och den fria fackföre-ningsrörelsen Solidaritet vann en jordskredsseger. Kommunistpartiets ställning blev ohållbar och den 24 augusti tillträdde Solidaritets politiska ledare, Tadeusz Masowiecki, som Polens premiärminister.

När Hitler och Stalin i före-ning krossade Polen 1939 markerade detta också andra världskrigets början. När Sovjetarmén närmade sig Warszawa 1944 gjorde man halt för att låta tyskarna slå ned det polska upproret och på det sättet få vägen fri att upprätta ett kommunistiskt system i landet. Vad detta "Folkpolen" egentligen var visades eftertryckligt genom serien av uppror - 1956, 1970, 1976 och till sist genom strejken i Gdansk i augusti 1980 som tvingade regimen att tillåta det som inte fick finnas i en kommunistisk stat: en fristående folkrörelse utanför Partiets kontroll.
General Jaruzelskis statskupp på Lucianatten 1981 gjorde antagligen att en sovjetisk intervention undveks. Men när Michail Gorbatjov tog över makten i Sovjetunionen rycktes mattan ändå undan för lydregimerna i Östeuropa. Gorbatjov trodde att delar av systemet kunde räddas genom att de sovjetiska maktanspråken uppgavs, men insåg inte att det kommunistiska systembygget var sådant att ingen del kunde rubbas utan att alltsammans rasade. Man kan inte ha fria val utan att också ha frihet i andra avseenden.

Kommunisterna fick makten i Polen i kraft av den sovjetiska militära närvaron. För att dölja regimens verkliga karaktär konstruerades ett skenbart flerpartisystem med två "borgerliga" låtsaspartier -medan socialdemokraterna tvångsanslöts till kommunisterna - "förenade" med kommunistpartiet i en "folkfront". "Fronten" var det enda alternativ som fick ställa upp i "valen" och mandatfördelningen var avgjord i förväg. Polackerna hade väntat länge den 4 juni 1989 på att få rösta på riktigt.