– En demonstration är ett uttryck för mötes- och demonstrationsfriheten, som är en central grundbult i ett demokratiskt styrelseskick. Därför har polisen ganska små möjligheter att avslå en sådan ansökan, säger Olof Wilske, universitetslektor i konstitutionell rätt vid Uppsala universitet.
Det finns huvudsakligen fyra skäl som kan motivera ett nej till ansökan om demonstrationstillstånd, enligt Olof Wilske. Risken för spridning av smittsamma sjukdomar är en motivering som användes under pandemin. Befarade trafikstörningar och risk för rikets säkerhet kan också stoppa demonstrationer.
– Trafik är en ganska vanlig motivering, men oftast får man istället flytta demonstrationen till annan plats eller ändra demonstrationsväg.
Slutligen kan risken för störning av ordning och säkerhet vara skäl att säga nej. Den motiveringen ligger närmast till hands i fallet med Rasmus Paludans ansökan om att få demonstrera i Uppsala. Men bara om polisen bedömer att situationen skulle bli helt ohållbar ur säkerhetssynpunkt får man säga nej, enligt Olof Wilske.
– Men det gör man inte så gärna eftersom polisen inte vill bli beskylld för att begränsa demonstrationsfriheten.
Vilka situationer kan det handla om?
– Det är närmast en polisiär bedömning av vilken möjlighet som finns att upprätthålla säkerheten.
– Utgångspunkten är att man har rätt att demonstrera fredligt, utan att bråka. Det knepiga är att den typ av aktioner som är aktuella i det här fallet kan provocera fram våldsamma motreaktioner.
– En annan aspekt är att motdemonstranter inte ska kunna begränsa mötesfriheten genom att hota med våldsamma motaktioner.
Att det förekommit omfattande våldsamheter eller upplopp vid Rasmus Paludans tidigare demonstrationer innebär inte att polisen med automatik kan stoppa honom i Uppsala:
– Polisen kan inte säga att det alltid blir bråk vid Paludans aktioner och därför inte ge tillstånd. Det måste göras en bedömning i varje enskilt fall.
Vilka möjligheter finns att flytta en demonstrationsplats?
– Polisen kan anvisa en annan väg eller annan plats, för att minska risken för bråk. Samtidigt får inte syftet med demonstrationen helt förfelas, man kan inte bara flytta den till en skog eller ett industriområde. Den som demonstrerar måste kunna nå ut med sitt budskap.
Sista april och första maj kräver stora polisinsatser, särskilt i Uppsala, men inte heller resursbrist är ett giltigt skäl att stoppa demonstrationer, konstaterar Olof Wilske.
– I huvudsak inte, då måste polisen i stället prioritera. Börjar man inskränka fri- och rättigheter med hänvisning till resursbrist så får man problem.
Om den som demonstrerar begår brott kan det vara skäl att upplösa aktionen, men enligt Olof Wilske har brännandet av religiösa skrifter, som Rasmus Paludan sysslat med, hittills inte bedömts som ett brott i Sverige. Samtidigt har frågan inte prövats rättsligt i domstol.
– Det finns västeuropeiska demokratier nära oss som har en lite strängare syn än vi har.
Ledande politiker, som kommunalråd och andra, kan uppmana polisen att inte bevilja tillstånd, men inte heller sådana meningsyttringar ska vägas in.
– Det är inget som polisen ska ta hänsyn till, även om man förstår att kommunalråden inte vill ha sina städer sönderslagna. Polisen måste följa lagstiftningen, säger Olof Wilske.