- Vi går ut med hundarna, busar och myser, säger Delara.
Till skillnad från på en del andra hunddagis springer dagisets uppemot 40 hundar lösa i huset. Men de hundar som inte fungerar ihop får vara i stängda rum, inredda med soffor och mattor.
Delara är glad att hon inte har en praoplats med monotont arbete, utan en där hon får utöva sitt intresse. Samtidigt innebär praoplatsen att hon får distans till skolan. Att jobba ger hon inte mycket för.
- Det verkar jobbigt, att vakna tidigt och jobba till sent, och så samma sak nästa dag. Här är jag mellan klockan 9 och 13, men då gör man mycket hela tiden. Man blir trött på fyra timmar, säger Delara, som inte längtar efter att komma tillbaka till skolan.
- Där är det en massa prov. Det sätter i gång på en gång när vi kommer tillbaka.
I 9:an är det dags för två nya praoveckor, men om det blir en arbetsplats med djur då också vet inte Delara. Däremot har hon vetat sedan hon var liten vilket yrke hon vill ha.
- Jag skulle vilja bli veterinär.