Del 8: Korridoren vaknar
Det är ganska mörkt och alldeles tyst, förutom ett ödesmättat vinande som uppstår när någon öppnar porten nere i entrén. En ridå av cigarettrök ligger tät som morgondimma mellan de senapsgula väggarna. Det är morgon i korridoren.Följ med Korridoren - UNT:s egen dokusåpa.
Kl 09.02 En timme och ett kapitel kvar till tenta.
Foto: Pelle Johansson
— Jag tänkte att skulle jag bli trött av en dusch, säger han och ser så pigg ut att man förstår att det inte blev riktigt som han tänkt.
Han rör om lite bland de nytvättade sängkläderna som ligger i en hög på sängen.
— Fast jag orkar inte bädda — jag gör som i Baren, lägger mig utan lakan, och ser om det funkar.
Det är uppenbart att det är från Alex rum rökridåerna kommer. Askkoppen är nämligen full av fimpar.
— Jo, jag har rökt, men det är slut på måndag. Jag skulle vilja det i alla fall. Fast det funkar aldrig.
Johan har stigit upp och gör frukost. På bordet ligger Dagens Nyheter och en av rubrikerna basunerar ut att Publiken får inte nog av såpor.
— Jag får nog. Speciellt av Farmen. Det har blivit för mycket nu. Man ser på sig själv och undrar vad man är för människa som tittar. Man borde gå och gymma eller nåt i stället, funderar han.
Han dukar fram mackor, juice, o'boy, nyponsoppa och müsli med fil. En redig frukost. Müslin är för att han ska slippa ha dåligt samvete.
Skrämmande korridorare
Johan avslöjar att Sara har träffat en kille men att hon ännu inte vågat ta honom till korridoren.
— Vi skrämmer bort honom, tror Johan.
Sara förklarar det hela med att det ännu inte blivit aktuellt och förresten är det inte seriöst på något sätt.
— Han är inte så populär bland mina kompisar. Vi får väl se, säger hon.
Alex har ångrat sig och bäddar i alla fall. Datorskärmen är för en gångs skull släckt men tv:n är på.
— Jag tänkte titta på en skitfilm, så kanske man somnar, säger han.
Så mycket som Alex vänder på dygnet kan man tänka sig att han får problem med trötthet ibland. Men inte så ofta, säger han själv. Någon gång i månaden får han en dag då han är riktigt trött. Men det är värre med matvanorna.
— Jag äter inte. Jag är inte hungrig fast jag borde vara det.
Han stänger båda dörrarna till rummet och burrar in sig i täcket. Det är
ingen konst att somna fastän de andra i korridoren är vakna, tycker han. När man har stängt om sig varken ser eller hör man något utifrån.
— Fan, jag är inte trött för fem öre, säger Alex och byter kanal på tv:n.
Kliver upp trots sovmorgon
Klockan är tjugo över åtta på morgonen och Peter försöker ta sig upp. Han tog sovmorgon i dag, men garanterar att nu, nu är han på väg upp. Det verkar tveksamt — han får knappt upp ögonen.
— Jag har jäkligt svårt att komma upp på morgnarna. Fast vi har föreläsning så ofta att det kvittar om jag inte går dit. Men när vi börjar tio kommer jag upp, säger han.
Johan tar det lugnt med sin frukost. För en gångs skull har han tid med det. Han har ingen tid att passa, utan ska i väg och tentaplugga lite senare.
Det börjar ljusna utanför köksfönstret. Fredrika flyger ut ur sitt rum med rufsigt hår och ett häfte i handen. Om en dryg timme har hon tenta.
— Jag måste plugga! Det är muntlig tenta i två timmar, berättar hon och fiskar upp det sista ur en müslipåse.
Tentan handlar om akuta situationer, som till exempel trauman. Fredrika verkar stressad. Hon berättar att de har haft så mycket att göra på sjuksköterskeutbildningen den här terminen att hennes kursare har börjat sjukskriva sig. En har panik-ångestattacker och en annan går hos kurator.
— Usch, jag har hur mycket som helst kvar att läsa, säger Fredrika.
Det är en timme kvar till tentan.
Johan sitter på sin säng och tittar på morgon-tv på fyran. Det handlar om matlagning och vinprovning.
— Där sitter Steffo Thörnkvist och provar en dyr konjak, liksom. Vem är det här programmet för egentligen? 40—50-åriga chefer?
Han berättar att han har börjat sälja sina gamla kursböcker på Internet för att tjäna lite extra pengar. Ekonomin är tung just nu och Studentstaden vill höja hyrorna med i snitt åtta procent. Då skulle hyran för de här studentrummen hamna på ungefär 2 300 kronor i månaden.
Hårt att läsa i Uppsala
— Vi har inte råd med högre hyra! 200 kronor mer går inte. Redan nu måste jag plocka ut sparpengar varje månad. Det är hårt att läsa i den här jävla stan, säger Johan lite uppgivet.
Han funderar på hur han ska lösa det här med ekonomin. Äta bara nudlar, kanske. Eller skippa alla krogbesök. Fast något socialt liv måste han ju få ha, tycker han.
— Man skulle ha läst i en småstad i stället. Lätt att få lägenhet och billigt. Fast det blir nog mer känsla av studentliv i Uppsala.
Inifrån Peters rum sipprar det ut ljus nu. Han sitter i telefon och diskuterar helgens aktiviteter med en kursare. Snart ska han iväg och tentaplugga.
— Det blir mycket analyser i helgen — det känns dumt att vakna upp bakis, säger han till personen i andra änden av linjen.
Han verkar ha bestämt sig för att satsa på den här tentan. Det har blivit mycket pluggande den här terminen, berättar han. Mycket mer än vad han hade tänkt sig. Från början hade han tänkt glida igenom utbildningen, ungefär som i gymnasiet.
I taket hänger en tvättlina. Peter flyttar på en hög papper på skrivbordet.
— Det ser inget vidare ut här. Jag har försökt styra ihop saker i högar lite överallt. Mamma är på besök i trakten och kan dyka upp lite när som helst, säger han.
Klockan tickar och tystnaden har åter sänkt sig över korridoren. Fredrika sitter kvar i köket och tentapluggar.
— Jag ska läsa lite till — fem minuter till, säger hon och suckar djupt.
Så jobbar vi med nyheter Läs mer här!