Klockan 08.30 var det uppställning utanför Resecentrum i Uppsala. Där hade 15 personer samlats för att ta sig till Stockholms central, och det var inte fråga om en tågresa.
Den 77 kilometer långa sträckan skulle tillryggaläggas till fots och målet var för de flesta att ta sig ända fram, medan andra lade ribban lägre och försökte hänga med i några mil.
Loppet, ett så kallat ultramaraton, genomfördes för första gången i fjol. Då var deltog bara initiativtagarna Jonas Pertoft och Gunilla Axelsson.
Tanken är att det inte ska vara så organiserat: deltagarna kan ta vilken väg de vill, de har inga nummerlappar på bröstet och betalar inget för att få vara med.
– Många har sprungit maraton och är lite trötta på det, att det är så uppstyrt med sponsorer och banmarkeringar, säger Jonas Pertoft.
Loppet gick längs Fyrisån och Upplandsleden och senare blev det bland annat långa distanser på cykelbanor. För de snabbaste tar det cirka sex–sju timmar att ta sig fram till slutmålet. Eftersom det inte var några vätskekontroller längs vägen så var det upp till var och en att ta med sig vätska och energi för att orka med den långa distansen.
– Jag har med mig choklad, torkad frukt och lite smågodis. Man behöver framförallt socker, konstaterar Gunilla Axelsson som försökte ta det lugnt och se det hela som en upplevelse.
Initiativtagarna hoppas att loppet ska växa och bli en tradition.
– Om några år är vi kanske flera hundra som springer, säger Jonas Pertoft.