Det händer att mensen kommer oannonserad, men det tillhör inte det vanliga. Oftast är det mer som att någon sänkt ett mörker över Alva Ryrholm strax efter ägglossningen, och dragit med sig allt självförtroende.
– Jag märker när det börjar gå utför, dagarna blir svartare ju närmare mensen jag kommer. Det är som att det blir punka på livet varje månad, säger hon.
Alva Ryrholm är knappast ensam om känslan, utan bara en av många kvinnor som lider av pms. Men för henne, och omkring tre till fem procent av de som regelbundet har mens, handlar det till och med om en extra svår pms, så kallad pmds, premenstruellt dysforiskt syndrom. Gränsen är inte helt tydlig. Både vid pms och pmds kan humöret svänga häftigt, kroppen kännas svullen och energin låg. Men hos personer med pmds är symtomen starkare och påminner om de vid depression och ångest. Utmärkande för pmds är också svårigheter att kontrollera sin ilska.
– Jag kan bli så fruktansvärt arg, skrika och härja på mina närstående. Någon gång blev jag så upprörd att jag började blöda näsblod. Allt är bara jobbigt, och när det är som värst kan jag tänka att världen skulle vara bättre utan mig, säger Alva Ryrholm.
Saska Björck känner igen det som Alva beskriver. De är vänner sedan tidiga tonåren och har genom åren haft många samtal om det som sker i psyket när mensen närmar sig. Saska menar dock att hennes besvär ligger närmare "vanlig" pms än pmds.
– Jag tror det var först i 25-årsåldern som jag verkligen gjorde kopplingen till pms. För mig är det som en återkommande livskris, men bara under några dagar och inte varje månad. Det funkar, även om det är jävligt mörkt då, säger Saska Björck.
Hon beskriver hur kroppen kärvar vid pms, hur ökad ångest gör det svårare att sova och så de migränattacker som följer av sömnbristen. En återkommande tanke signalerar också att det snart är dags för mens igen: "nu tar relationen slut".
– Det kan räcka med att jag får för mig att min kille inte rört vid mig på några dagar så dyker den tanken upp. När jag stannar upp lite och räknar dagarna brukar det vara en vecka kvar till mens. För min del handlar det inte så mycket om ilska, utan mer om frustration och förtvivlan. Jag ifrågasätter alla mina livsval och gråter för minsta lilla.
Vad som orsakar premenstruella besvär är inte helt kartlagt, men forskningen tror att det är kopplat till det kvinnliga könshormonet progesteron, gulkroppshormon. Det ökar i kroppen vid ägglossning och troligen är personer som lider av pms eller pmds mer känsliga mot de ämnen som bildas när hormonet bryts ner i kroppen.
Än så länge finns inget botemedel, bara olika lösningar som fungerar olika bra för olika personer. En del erbjuds antidepressiva läkemedel eller p-piller, men de vägarna har inte fungerat för Saska Björck och Alva Ryrholm. Saskas strategi är att bara tillåta de svåra dagarna att existera. När mensen väl kommer blir det lättare igen. För Alvas del har akupunktur och olika kombinationer av kosttillskott mildrat symtomen.
– Jag blir fortfarande arg och ledsen men ilskan är inte lika explosiv längre och dalarna är inte lika djupa. Jag har hittat ett otroligt stöd i Facebook-grupper med andra som har pms och pmds. Det hjälper att inse att man inte är ensam om att gapa på sin partner och känna sig som ett freak, säger Alva Ryrholm.
I perioder har hennes pmds varit påfrestande för relationen med sambon Erik.
– Framförallt när det känts som att det från en dag till en annan inte går att prata med varandra utan att det blir bråk, säger Erik Månsson vänd mot Alva.
– Det är en sak när det handlar om en sak som ligger på fel plats, men när det är riktat mot en som person är det lätt att bli ledsen. Nu har vi lärt oss och jag har nog också blivit bättre på att säga ifrån och markera, fortsätter han.
I dag bollas och diskuteras erfarenheter av pms och pmds i poddar och forum. Insikten om att det är hormonellt kan underlätta något när vågen driver in. Men om det var män som drabbades av pmds skulle det redan finnas ett botemedel, resonerar Alva Ryrholm. Hon får medhåll från Saska Björck.
– Det är mycket fnys kring pms från män tycker jag, som att vi bara är överkänsliga dramaqueens. Men de kan inte förstå hur jobbigt det här är för oss. Nästan varenda kvinna tampas med de här problemen. Det ska vi inte behöva be om ursäkt för, säger Saska Björck.