Det kanske inte är ett av livets största mysterier, men det är likafullt ett mysterium. Varför envisas partier fortfarande med att i tid och otid hålla torgmöten? Annat än under en valrörelses sista skälvande veckor är det ett garanterat misslyckat projekt. I alla fall om syftet är att vinna väljare, snarare än att kväva medborgarnas politiska engagemang redan i dess linda.
Men skam den som ger sig. Uppenbarligen. Vänsterpartiet har bestämt sig för att sälla sig till skaran av "lyssnande" partier. Det är nog rätt tänkt för ett parti som vill locka väljare även framöver. Frågan är bara varför partiet i Uppsala väljer att lansera sin kampanj Världens bästa välfärd med ett evighetstorgmöte - hela gårdagen höll man i gång på Stora Torget. Att hålla ett torgmöte en småkulen aprildag är dömt att misslyckas. Särskilt som man håller på hela dagen och dessutom inte har något politiskt budskap att presentera. Då hjälper varken musik, en lastbilsscen - eller att en bärbar dator har ställts upp bredvid högtalarna. Åhörarna uteblir.
Det är talande att det vid tvåsnåret, då partiets toppkandidater var samlade, bara var två samhällsintresserade Uppsalabor närvarande (journalister, fotografer och partifunktionärer räknas ej).
Nu finns det visserligen också en hemsida där man enkelt kan knappa in sina åsikter om välfärden. Att man bara har 140 tecken till sitt förfogande - när allt ska ut på Twitter blir tydligen formen viktigare än innehållet - minskar möjligheten att bidra med någonting konstruktivt. Något idédokument att ta ställning till finns inte heller.
Det är nog hela poängen. Vänsterpartiet verkar mer intresserat av att framstå som lyssnande än att faktiskt omsätta väljarnas åsikter i praktisk politik. Riksdagsledamoten Jacob Johnson förklarar att resultatet av kampanjen ska presenteras i maj. Om det kommer att påverka Vänsterpartiets politik är mer osäkert. Kanske kommer det att användas i valrörelsen, kanske kommer det att användas om det blir ett maktskifte. Kanske blir det inget alls.
Längre än så sträcker sig inte Vänsterpartiets lyssnande ambitioner. Öppenheten och nyordningen var inte större än att man tar det säkra för det osäkra. Väljarna kanske visar sig måttligt intresserade av höjda skatter, statlig expansion och ett saboterat pensionssystem. Och det är klart, om man egentligen inte vill ha så mycket synpunkter, då är det ändå rätt smart med torgmötesmaraton i aprilkylan.