– Som yngre tänkte jag "fuck polisen". Men idag har jag dåligt samvete för att jag tjänat pengar på droger som fått folk att må skit.
En Uppsalabo vi kan kalla Hassan, runt 20 år, sitter i ett rum på socialförvaltningen i Uppsala. Han är här för att han beslutat lämna kriminaliteten. För bara något år sedan hade det varit otänkbart för honom att komma hit men till slut fick det kriminella livet för många negativa konsekvenser.
– Jag blev trött på att vara någon som jag egentligen inte är, förklarar Hassan.
Men vi tar det från början. Hassan är afghan och växte upp i Iran tillsammans med sin familj under knappa omständigheter.
– Eftersom jag inte hade id-kort i Iran hade jag inte rätt att gå i skolan utan har jobbat sedan jag var sju år.
Han beskriver tillvaron i Iran som våldsam och säger att han som liten såg människor dödas. 13 år gammal reste han till Sverige som ensamkommande.
Han placerades i familjehem men de tuffa upplevelserna från barndomen satt djupt. Det handlade om att klara sig själv, att inte backa för våld och om misstro mot samhället.
– Jag kände mycket ilska inom mig och hade inga vuxna som kunde vägleda mig.
Hassan rökte hasch och var kaxig i skolan. Som 16-åring var han med i ett gäng som sålde knark och rånade folk. Hans tillvaro har varit brokig och han har bott på behandlingshem, blivit drogfri, bott i stödboende i Uppsala och återfallit i missbruk.
Under perioder med mycket ångest har drogerna varit en skön flykt från verkligheten. För att finansiera det egna missbruket har han sålt narkotika.
– Men jag har aldrig sålt knark åt något kriminellt gäng, det är för farligt. Vill du sluta sälja åt ett gäng förlorar de inkomster och du kan bli dödad för sånt.
Istället brukade han tillsammans med några "vänner" köpa in småpartier narkotika som de tillsammans sålde på gatan. Men när han ville sluta sälja knark hamnade han i konflikt med dem.
– Jag tror att de jag sålde med fick för sig att jag skulle hoppa av för att skada dem på något vis.
Inför ett möte med gänget tog Hassan på sig en skottsäker väst. Han säger att det dök upp en maskerad person som högg mot honom med machete men västen tog emot slagen.
2019 kom hans föräldrar till Sverige men till deras förtvivlan fortsatte han med drogerna. För ett år sedan tyckte han att ångesten var så svår att han försökte ta livet av sig med en överdos men överlevde. Det blev något av en vändpunkt. I samband med att han greps för narkotikabrott fick han kontakt med avhopparverksamheten vid socialförvaltningen som drivs av SIG, sociala insatsgrupperna.
Något inom honom hade vuxit och han skrev under ett kontrakt att han var beredd att sluta med kriminalitet och droger. SIG:s avhopparverksamhet riktas mot personer som inte varit inne i den allra tyngsta kriminaliteten och som inte har någon hotbild som gör att de måste lämna Uppsala.
En viktig orsak till att Hassan vill sluta med brott och droger är att han inte längre klarar att se sina föräldrar besvikna. Hade de inte kommit hit hade han "kört vidare med kriminalitet till 100 procent". Hassan säger att han varit drogfri i elva månader.
– Varje dag kämpar jag mot drogsuget. Jag går på möten hos Anonyma narkomaner där jag får stöd av andra som slutat med droger.
Gamla synder från tiden innan den drogfria tillvaron har kommit ifatt och för några månader sedan var han nära att dömas till fängelse i 2,5 år för bland annat narkotikabrott och våld.
– Men domstolen tog hänsyn till att jag sköter mig och jag fick villkorlig dom.
Hur ska man få människor att lämna kriminalitet och droger?
– Först måste de själva vilja sluta. Sedan måste de veta att det finns hjälp att få, till exempel att det går att skaffa jobb.
Själv hoppas han kunna utbilda sig till snickare. Ett nyvaknat intresse som fått allt större plats i Hassans liv är att han börjat skriva musik.
– Ungdomar tycker att gangsterrappen är cool men jag har levt det livet och vet hur dåligt det är.
Jag ber Hassan spela en låt han skrivit och han trycker på play:
"Så fort jag är på rätt spår hamnar jag i helvetet, ibland undrar jag om jag ens lever, jag känner mig så ensam. Så mycket jag har sårat min älskade mamma, älskade mamma förlåt mig, världen går ner när du gråter. Det är mycket som är tragiskt, det kallas ghettoliv, jag har sett så mycket blod, jag skiter i vad ni tror, vill ni veta hur det känns, gå i mina skor."