Anneli Johansson jobbar sedan tio år tillbaka på nattförskolan Orion.
Mörkret denna höstnatt är kompakt. Sömlöst har människorna som rör sig i staden bytts ut – kontorsnissarna som jobbar nio till fem är hemma nu, och kanske i säng. I november kan de räkna dagarna tills det vänder igen, att dagarna blir längre och ljusare, för i november är det mörkt när man går till jobbet och mörkt när man går hem.
Men för andra är natten i Uppsala det som är vardag.
***
Parkeringen utanför Ringarens förskola är tom och gården ligger öde. I alla fall verkar det så. Längre in, bakom klätterställningar och sandlådor, håller avdelningen Orion öppen. I köket står kaffebryggaren på. För förskolepedagogen Anneli Johansson har arbetspasset precis börjat. Hon jobbar kvällar, nätter och helger, precis som de föräldrar som har behov av barnomsorgen.
– Ni har dagen i fel ända sa alltid mamma när jag var liten.
Hon visar runt på förskoleavdelningen. Där finns hopfällbara sängar, lådor med sängkläder och nattlampor. Middagen har nyss dukats undan, och barnen leker en stund innan det är läggdags.
Allt från chips till hopfällbara sängar ryms i nattförskolans förråd.
Förskolepedagogen har aldrig ångrat att hon gick över till att jobba natt för tio år sedan, då Uppsala kommun såg ett behov av utökad barnomsorg. Innan dess jobbade Anneli Johansson med vad hon beskriver som ett konstant lock för öronen av de höga ljudnivåerna och av tröttheten som slog till när hon kom hem på eftermiddagen.
– Nu har jag mer fritid och lediga dagar mitt i veckan som jag kan göra en helg av, säger hon.
Dessutom stormtrivs hon med natten på förskolan: äta middag ihop, stoppa om barnen och hålla dem sällskap tills de somnat tryggt i sina sängar. Själv har hon, som hennes mamma brukade säga, alltid lockats av att vara uppe sent. Medan barnen borstar sina tänder funderar hon en stund och säger:
– Det är lugnt, och tyst. Det är väl det?
Slottet i nattskrud.
***
För det är som att staden blir en annan om natten. Dragarbrunnsgatan är också lugn och tyst. Förutom ett ställe: Harrys. Sorlet studsar ut från baren mot de i övrigt nedsläckta byggnaderna. Alla fönstren är fortsatt intakta, trots att den karaokesjungande mannens pipa lämnar mer att önska.
***
Ett par stenkast därifrån ligger Clarion Hotell Gillet. Här basar Christoffer Andersson, med tretton års erfarenhet av nattjobb, över receptionen.
– Jag känner mig mer säker om natten. På dagen är det folk överallt, mycket rörelse, mycket prat. Jag blir snabbt väldigt trött av det.
Att säga att Drottninggatan aldrig sover kanske är att ta i – men här är det livat in på småtimmarna.
Christoffer Andersson lever i konstant mörker. Han är vaken på nätterna, sover på dagen och försöker behålla sin lediga tid så dämpad som möjligt. Han har blivit ljuskänslig, undrar om migränen han ibland får hänger ihop med det.
Nattjobbet innebär att Christoffer Andersson är ledig varannan vecka. Då brukar han gå och lägga sig klockan 03. Därför händer det ofta att han och sambon rastar sin hund mitt i natten.
Christoffer Andersson rastar hunden mitt i natten.
– Jag tror att när man umgås med väldigt mycket människor, då suger man kanske också upp andras åsikter. Är man vaken på natten, då kan man tänka själv, säger han.
Nattarbetet har också bidragit till att Christoffer Andersson inte oroar sig särskilt mycket kring det han beskriver som världsliga saker.
– Man lever lite munkaktigt.
Om han bär en dyr klocka eller äger en fin bil kvittar, tycker han, ingen kommer ju ändå att se dem. Möjligen skulle det vara när han motströms går hemåt vid 07 på morgonen för att äta middag, sova och träna – medan Uppsalaborna har arbetsdagen framför sig.
– Jag tror att de flesta som jobbar dagtid hamnar i ekorrhjulet väldigt fort. De hinner aldrig stanna upp och tänka. Men på natten hinner man det.
Men du lever ju också i ett sorts ekorrhjul?
– Ja, men det känns ändå som mitt eget.
***
I Centralpassagen har de som inte har någon annanstans att ta vägen slagit upp läger. På andra sidan gången sitter två ordningsvakter lutade mot ett räcke. Än så länge verkar de inte ha behövt slita särskilt hårt för OB-lönen.
Några hundra meter bort bildar kön av taxibilar en halvmåne utanför stationshuset. En av chaufförerna plockar fram äpplen han fått med sig från trädgården och bjuder kollegorna.
– Ta fler, jag blir aldrig av med allt, säger han.
***
Snack med kollegorna i väntan på kunder.
En av taxichaufförernas bakluckor dubblar som fikastation.
Taxichaufförerna är inte de enda runt centralstationen som är ute och kör om nätterna. Stadens busschaufförer utgår också härifrån, och en av dessa är Abdala Alsadi.
– Jag ville verkligen jobba 3-2. När man har vant sig går det inte att börja jobba måndag till fredag igen.
Det tog flera år innan Abdala Alsadi fick möjligheten att börja jobba natt.
Med "3-2" menar Abdala Alsadi det schema som busschaufförer som jobbar obekväma tider har. Det innebär att chaufförerna jobbar tre dagar, och sedan är lediga två dagar. Bland chaufförerna är det hård konkurrens om platserna för nattjobb. Abdala Alsadi själv sökte i flera år innan han till slut blev vald.
– Varje år de öppnade upp ansökningarna sökte jag in. Till slut kom jag in i samband med att min fru slutade studera och började jobba morgon, så vi hade tur.
"På dagen är det folk överallt, mycket rörelse, mycket prat. Jag blir snabbt väldigt trött av det", säger Christoffer Andersson.
Många tänker säkert att det är svårt att få ihop ett familjeliv om man behöver jobba när resten av världen sover. Men för Abdala är det tvärtom. Hans nya nattschema kom som en lättnad när frun började jobba på Akademiska. Då kunde han lämna deras son i skolan, och hans fru hämta.
Men de udda arbetstiderna kommer inte utan ett pris.
På rasterna brukar Abdala Alsadi och hans kollegor spela schack.
– Det som är dåligt är att man inte kan träffa familjen varje dag. Men eftersom jag är ledig i två dagar i rad så träffar jag familjen ändå. Totalt blir det mer tid tillsammans.
Abdala Alsadis arbetsschema ger honom en inblick i två olika världar: Dels eftermiddagsrusningen, dels det nattliga livet. Och det är två varianter av Uppsala som skiljer sig åt, tycker han.
– På natten träffar man mycket udda folk, men de brukar vara trevliga. Man märker att det inte är samma som är ute på dagen.
Vad är det för personer?
– Alla möjliga. Man träffar mycket folk som är ute och festar. Men om man kör till exempel i närheten av Akademiska är det många som säger "god morgon" om jag åker där klockan två på natten.
Känner du dig någonsin otrygg när du jobbar mitt i natten?
– Vi går utbildningar om hur man ska bete sig om det blir hotfulla situationer. Men jag har aldrig känt mig hotad. Folk brukar vara trevliga, säger han och fortsätter:
– Det är mindre stress på natten. Det är ganska lugnt. Det flyter på liksom.
***
Så rullar 804:an mot Enköping in vid busshållplatsen. Tre killar rusar ut från Bishops Arms som skjutna ur en kanon. Även om löpsteget svajar något efter en kväll på puben verkar herrarna fast beslutna att hinna med sista bussen hem. När bussen kör iväg tar den några av ljusen med sig. Mörkret tätnar och natten blir tystare.
En av få ljuskällor under natten.