På morgonen kommer frukten som ska sorteras. Men innan de börjar måste de tvätta händerna, handsprita sig, ta på sig handskar och förkläden i plast. Vi befinner oss på Gofrukt i Uppsala. Här jobbar unga och vuxna med neuropsykiatriska funktionshinder bland annat autism och adhd.
– Är det här apelsinen okej? frågar ¬Marie Annersten sin arbetsledare Linda Östholm.
När Marie får ett ja till svar lägger hon ner apelsinen i kartongen och förklarar att de alltid tittar noga för att se att frukterna är fräscha.
– Det är trevligt att jobba här för jag är ganska trevlig själv. Men om man glömmer att läsa på lappen när korgarna ska upp på vagnen kan det bli kaos, säger Marie Annersten och så skrattar hon.
Gofrukt är ett koncept som finns i Norge och Sverige och samarbetar med dagligverksamheten för funktionshindrade. De levererar fruktkorgar till företag och gör i princip allt utom att odla frukten. Arbetsuppgifterna är många och omväxlande vilket gör att de som jobbar där kan få sysslor som både passar dem och är utvecklande.
– Här är bara bra, säger Max Lundqvist som brukar lägga de färgade silkespappren i kartongerna.
Från början tyckte Micke Eriksson att det var nervös att gå in på ett okänt företag med fruktkorgen. Men nu tycker han att det går bra.
– Våra kunder är så trevliga. De säger tack när vi kommer, förklarar han som i och med uppgiften vuxit som person. Nu klarar han även att åka buss ensam till och från jobbet.
De packar frukten i kartonger i tre olika storlekar som har sin färg och väger tre, fem eller sju kilo. För att alla ska veta hur många äpplen eller apelsiner det ska vara i de olika lådorna finns ett schema uppsatt på väggen.Den som har svårt att läsa får lappar med siffror istället. Allt är uttänkt i minsta detalj.
– Det är viktigt att det finns en struktur som alla kan känna sig trygga i. Du kan börja med en grön, Micke, och du tar en gul och du en röd, säger Åsa Christiernin som är arbetsledare.
– Om jag gör en röd låda ska jag ha nio äpplen, säger Eddie Thomas direkt.
Frukterna ska ligga på ett särskilt sätt i lådorna. Hårda frukter i alla hörn och så längst upp sharonfrukter och druvor som är känsliga för stötar. Bananerna ska torkas av innan den hängs upp på kartongkanten.
Innan frukten ska ut till kunderna kollas vikten. Joel Rosander ställer sin låda på vågen och konstaterar att den väger 5,24 kilo. Han bestämmer sig för att ta bort ett päron och väger igen. 5,08 kilo visar vågen och han är nöjd.
– Det är väldigt roliga att packa olika sorts frukter, säger han.
– Jag tycker det är roligt, speciellt att åka ut och lämna fruktkorgarna, säger Wanjiku Gathgo som är nyast på jobbet.
Innan handlade hon till hemtjänsten men fruktjobbet trivs hon bättre med.
Marie Annersten tycker om att få lära sig nya saker.
Vad har du lärt dig då?
– Att läsa på tavlan, räkna och så har jag fått tålamod. Det ger mig jävligt mycket, säger hon och tillägger att eftersom hon lärt sig så mycket vill hon gå vidare.
Att jobba på kafeét hos Polisen är hennes nästa mål. Och tanken är att de som jobbar här ska utvidga sina kunskapsgränser. Förutom att packa och leverera frukt har de gjort studiebesök hos fruktgrossisten och håller sig alltid uppdaterade på vilka frukter de säljer. Nya sorter provsmakas, berättar arbetsledarna.
– Det utför ett riktigt jobb och det ska kännas meningsfullt, säger Linda Östholm.
– Vi tar ut ungefär samma priser för våra korgar som andra företag och vi vill också växa men måste göra det långsamt. Just nu är det kö för att få komma hit och jobba, säger Åsa Christiernin.
Innan det är dags för dagens leverens drar Micke Eriksson ut vagnen med frukten som blivit över. Bananerna ska till sitt kylrum medan de övriga frukterna samsas i det andra. Eddie Thomas hänger med och hjälper till att lyfta.