Bup i Uppsala ligger i mitten vad gäller kölängd för adhd-utredning, i en nationell jämförelse. På bilden Bups verksamhetschef Anneli Blom.
Psykiatrins hus speglar några vårdanställda i vita kläder i sin glasfasad. De tycks vara ute på rast, rör sig långsamt i sommarvärmen.
Inne i ett av konferensrummen visar Bup:s verksamhetschef Anneli Blom tabeller på alla barn som mår dåligt i Uppsala. Kolumner och diagram, ätstörningar och adhd-diagnoser. Alla pilar pekar i samma riktning: Uppsalas barn mår sämre och blir sjukare för varje år.
Brantast uppåt pekar diagrammet för barn med adhd. Antalet ökar med fyra till fem procent varje år sedan 2010.
– Det beror delvis på att man har gjort om diagnosmanualerna så att fler klassar in. Men det är också så att samhället ställer högre krav på ungdomar idag. Svårigheter att klara uppgifter som kräver koncentration och uthållighet gör att många barn inte har kapacitet att uppnå skolans kursmål. Skolan och kursplanerna är inte utformade efter alla barns kognitionsförmåga, säger Anneli Blom.
Hon menar att barnen som stör i skolan eller inte klarar den behöver hjälp, och den går ofta bara att få om man har en diagnos. Utan hjälpen som kommer med en diagnos riskerar de här barnen att inte klara skolan.
UNT har tidigare berättat om en av dem, 13-åriga "Marie" som väntat i över två år på en adhd-utredning. Hennes ärende prioriterades först efter ett självmordsförsök. Trots att skolan larmades och hennes mamma kämpade för att hennes ärende skulle lyftas av Bup, var hon en av dem som inte prioriterades när vården inte räckte till.
Adhd har ökat med fem procent per år sedan 2010 både i Uppsala och i hela Sverige.
Det saknas samlade siffror hos SKR för hur långa köerna är för att få en adhd-utredning i landet. Men UNT har kontaktat samtliga 21 regioner och frågat hur lång väntetiden är för att få börja en adhd-utredning från den första vårdkontakten. Vi har fått svar från samtliga – och kan se att skillnaderna i landet är stora.
De regioner som är bäst vad gäller att snabbt få en adhd-utredning är Gotland, Blekinge och Skåne, där samtliga som söker får en utredning inom 30 dagar. Flera regioner saknar statistik och flera är betydligt sämre än Uppsala. I region Östergötland ligger exempelvis snittiden på att få en utredning på mellan 12 och 18 månader. Och i region Stockholm inleds de flesta adhd-utredningarna efter mellan sex månader och ett år.
I Uppsala tar det mellan fem och sex månader att få en utredning. För den som mår extremt dåligt går det snabbare.
– Vi gör alltid en medicinsk prioritering så att den sjukaste får hjälp först. Prioriterade patienter få alltid hjälp inom två veckor, berättar Anneli Blom.
Alla diagram talar samma språk: Fler och fler unga i Uppsala lider av psykiska problem och sjukdomar.
På Bup i Uppsala jobbar man med elektroniska skattningsformulär som barnet får fylla i kring hur de mår och hur deras problem ser ut innan de kommer på sitt första besök. Det är bland annat genom dessa man kan se om ett barn har allvarlig psykiatrisk problematik och då snabbare kan få en tid för utredning.
"Marie" fick ju hjälp först efter ett självmordsförsök. Finns risken att man måste ta till destruktiva metoder som att skada sig själv för att prioriteras och få en utredning?
– Vi gör en prioritering efter vad som framgår i remissen. Våra skattningsformulär kan fånga in sådant, där får man frågor om man har tankar på att ta sitt liv eller om man har skadat sig själv. Men det finns ingen garanti för att man fångar allt i en remiss.
Bup i Uppsala har sedan 2023 gjort en omorganisering för att få ner kötiderna.
Bup i Uppsala har sedan förra året genomgått en omorganisering och kortat vårdköerna. Tidigare fanns en affektiv avdelning dit personer med bland annat depression och ångestproblematik hamnade och en neuroavdelning där barn med neuropsykiatriska funktionshinder (NPF) som adhd hamnade. Ofta har barn både ångestsymptom och NPF-diagnos, vilket ledde till att barnen bollades mellan de båda avdelningarna och hjälpen dröjde.
– Nu vet vi att Bup i Uppsala har likvärdig vård för att vi kan göra en medicinsk värdering så att den sjukaste patienten får vård först. Vi har även kortat våra kötider avsevärt, säger Anneli Blom.
Är en väntetid på mellan fem och sex månader bra siffror med tanke på det hårda trycket?
– Jag kan aldrig säga att det är bra siffror. Jag önskar att vi inte hade kö, men från de förutsättningar vi har, har vi hittat ett bra arbetssätt. Och visst, vi jobbar på för att korta köerna, men en fråga som är viktig att ställa sig här är: vad är det som gör att så många barn behöver specialistpsykiatri?
Marie är 13 år och väntade i över två år på att få sin adhd-utredning.
För faktum är att en adhd-diagnos i sig inte alltid hjälper de barn som lider av att de inte klarar skolan, har problem med humörsvängningar, koncentration och impulskontroll. Det är den hjälp som dessa barn kan få i bland annat skola och förskola, med anpassningar som exempelvis mindre klasser och speciallärare, som kan göra en skillnad för dem. Och den får de flesta barn inte idag utan att först ha en diagnos, menar Anneli Blom.
Ann-Marie Wedjesjö sitter i styrelsen för organisationen Attention i Uppsala. Organisationen sprider kunskap om neuropsykiatriska funktionsnedsättningar som adhd. De kontaktas nästan dagligen av personer som upplever långsam eller bristande vård. Ann-Marie Wedjesjö har jobbat med neuropsykiatriska utredningar på Bup och har även som speciallärare träffat många av de barn som inte klarar skolan för att de har adhd.
– Det här är barn som får leva med att känna sig misslyckade eftersom de hela tiden misslyckas i skolan.
Hon har sett att stödet till elever som behöver specialhjälp blir mindre och mindre.
Anne-Marie Wedjesjö sitter i styrelsen för Riksförbundet Attention i Uppsala.
– Förut var diagnos en hjälp för att få stöd i skolan men nu är det en förutsättning. Det här ställer också högre krav på föräldrarna att söka för att få en diagnos och alla föräldrar har inte kunskapen om hur man gör det, så många barn får inte någon hjälp alls, säger Ann-Marie Wedjesjö.
Anneli Blom på Bup är inne på samma spår. Hon menar att samhället har fastnat i ett fel-tänk, att alla barn med ADHD-liknande symptom skulle må bättre bara de fick komma till Bup och få en diagnos.
– Vi behöver titta långsiktigt på hur hela samhället ska hjälpa våra ungdomar.
Hon menar att dessa barn är ett av samhällets viktigaste utmaningar och fler än Bup måste agera. Andra aktörer skulle kunna börja med den typ av enklare psykologpedagiska utbildningar som barn och föräldrar får på Bup. Skolan behöver göra mer för att anpassa undervisning till de som inte fungerar i den vanliga undervisningen.
– Om vi inte hjälps åt med att hjälpa de här barnen, kommer de att tränga ut patienter med svåra psykiatriska sjukdomar som inte kan få hjälp någon annanstans än på Bup.