När Theo fötts fick Jessica en förlossningsdepression som höll i sig närmare en månad. Det är något som drabbar minst var tionde nybliven mamma.
Theo strålar mot oss. De små benen tar spjärn mot mamma Jessicas lår, armarna viftar och ögonen förvandlas till smala springor av det stora leendet.
– Vår lilla kille. Han är oftast glad, säger Jessica Ulander och borrar in näsan i den bulliga bebiskinden.
– Ja, när man fick höra hans första skratt ... det är svårt att slå, säger Kristoffer Ulander.
Snart fyller Theo fyra månader. När vi träffade Jessica och Kristoffer förra gången, i januari 2023, låg han i en frys på reproduktionscentrum på Akademiska sjukhuset. Det var nära att han aldrig kom längre.
Jessica och Kristoffer var nämligen mycket nära att ge upp efter att i drygt fyra år ha försökt få barn – först på egen hand och sedan genom IVF (konstgjord befruktning). Särskilt Jessica gick igenom ett känslomässigt helvete, som hon uttryckte det. Från hoppet över plusset på graviditetsstickan till sorgen när det återigen slutade i missfall.
På Instagramkontot kampentill3 delade hon med sig av känslorna. "Hur länge ska man orka kämpa innan man fördärvar sig själv?" undrade hon.
Theo går även under smeknamnet "Sexan". Han var det sjätte embryot som sattes in i Jessicas livmoder, de tidigare fem försöken slutade antingen i att embryot inte fäste eller i missfall.
Fem och ett halvt år efter att Jessica och Kristoffer började försöka få barn kom Theo.
Ett halvår senare, i september 2023, gjorde Jessica och Kristoffer vad de då kände var ett sista försök. Det sjätte embryot sattes in. Det som kom att bli Theo, "Sexan" som de fortfarande kallar honom.
Det var först halvvägs in i graviditeten, efter rutinultraljudet i vecka 22, som de vågade tro att det faktiskt skulle bli en bebis den här gången. För Kristoffer var det inte enbart glädje.
– Jag hade redan gett upp och ställt in mig på ett liv utan barn och allt najs man kan göra då. Så för mig blev det till att tänka om helt när vi verkligen var gravida, säger Kristoffer.
Kristoffer Ulander har känt att han har behövt vara den känslomässiga klippan för Jessica, först under barnlösheten och sedan när hon fick en förlossningsdepression.
Den 14 juni kom Theo. Då var det Jessicas tur att drabbas av blandade känslor.
– När jag fick upp honom på bröstet kände jag ingenting. Första veckorna bara grät jag, och kunde längta tillbaka till livet utan barn. Jag kände bara: varför? Hur kunde jag känna så när det jag hade längtat så länge efter äntligen var här? Jag skämdes, det är ju så förbjudna känslor.
Men Jessica hade samma strategi som hon hade under barnlösheten: att vara öppen. "Jag har känt flera gånger att jag ångrar att vi gjorde detta, att jag vill ha det som innan, utan barn. Och hur tabu har det känts att känna så liksom?" skrev hon på Instagram.
Hon tycker att det pratas för lite om förlossningsdepression – hos barnmorskan, i föräldrautbildningen och bland föräldrar. Och konstaterar att tystnaden gör att de som drabbas mår ännu sämre.
– När jag berättade var det jättemånga som svarade att de varit med om samma sak.
I januari 2023 berättade Jessica och Kristoffer Ulander för UNT om sin ofrivilliga barnlöshet. Bilden är från det tillfället.
I tre, fyra veckor höll känslorna i sig. Nu är allt bara kärlek. Och trötthet. Både Jessica och Kristoffer är lite överrumplade över hur stor omställningen blev till att ha barn.
– Jag tycker att det är lite jobbigt med allt man inte längre kan göra. Men vi har blivit bra på att försöka njuta av vardagen. Theo har redan slutat sova på mitt bröst så man förstår ju hur fort det går, hur kort den här bebisperioden är, säger Kristoffer.
Jessicas senaste inlägg på Instagramkontot kampentill3 var den 24 augusti. Kanske blir det också det sista. Kontot har tappat en del av sin funktion.
– Redan när graviditeten var bekräftad och det såg ut att gå bra försvann en hel del följare. Och jag förstår det. Jag har själv varit där, man orkar inte riktigt se någon annan lyckas. Nu följer jag andra som försöker få barn och peppar dem, säger hon.
När UNT träffade Kristoffer och Jessica i januari 2023 hade de nästan gett upp hoppet om ett barn. Nu finns Theo i världen.
Utan barn hamnade Jessica och Kristoffer lite i ett slags utanförskap när alla deras vänner fick barn. Nu är det lättare att umgås igen.
Förra gången vi träffades vittnade Jessica och Kristoffer om att man som barnlös lätt hamnar i ett utanförskap när alla runtomkring en skaffar barn. Jessica både gladdes och våndades när hennes vänner blev gravida, och märkte hur omgivningen litegrann tassade på tå kring ämnet.
– En av mina bästa kompisar gjorde också IVF och lyckades bli gravid på första försöket, och det blev känsligt. Men vi pratade om det och hon sa: ”du får fråga mig hur det går och i övrigt pratar vi inte om det”.
Är det lättare att umgås nu?
– Ja absolut. Tidigare i dag hade vi besök av kompisar som har en sjumånaders-bebis. Först nu när vi själva har barn inser jag också att gud vad vi borde ha ställt upp mer för dem i början: åkt dit och diskat och kommit med matlådor och sånt.
I frysen på Akademiska finns tre embryon kvar. Ska de försöka ge Theo ett syskon? De tittar på varandra i enig tveksamhet.
– Att ge sig in i den där kampen igen är man väl inte så sugen på, säger Jessica. Nu har vi fått vårt barn.
Theo är snart fyra månader och oftast glad.