Det är fullt drag på servicecentret när UNT kommer på besök under lördagskvällen. Samtliga nattvandrare har precis skickats iväg till sina områden, samtidigt som poliser och personal från röda korset samtalar i ett större mötesrum.
Precis när vi ska börja prata med SSP-samordnaren Hilde Wiberg, kommer en polis in och undrar om det har skickats ut röda korset-personal till en plats i närheten, där en ensam ung tjej observerats vara mycket onykter. Och det har det också precis gjorts, intygar Hilde Wiberg.
Hon förklarar då för UNT att det här är ett bra exempel på hur servicecentret funkar. Nattvandrare som ser något, rapporterar in till servicecentret, som i sin tur kan guida personal till platsen, om det så är polis, sjukvård eller socialarbetare.
Även om idén med att ha ett servicecenter är ny så har de hunnit testa konceptet under fredagskvällen. Resultatet var enligt Hilde Wiberg extremt bra.
– Med den här samlingsplatsen har vi informatörer som håller koll på sociala medier, vi har regelbunden kontakt med trafikledningen som informerar om trycket på olika busslinjer och alla våra socialarbetare och nattvandrare är våra ögon och öron ute på stan.
Genom att ta in information om var ungdomar rör sig som mest under kvällen kan rätt resurser förflyttas snabbt till platser där behovet är störst. Ifall flera bussar mot en viss stadsdel fylls av ungdomar, kan polis snabbt vara där och förebygga att problematiska situationer uppstår.
– Våra nattvandrare ingriper aldrig utan ska bara ta in information. Det behöver inte bara gälla fylla och stora folkansamlingar, utan också att vissa områden är lugna och därför inte behöver ägnas lika mycket uppmärksamhet, säger Hilde Wiberg.
Servicecentret har öppet till klockan fem och nattvandrarna håller på till klockan tre, men vid behov fortsätter de att jobba ändå.
Framför allt runt midnatt blir jobbet annorlunda, då staden ofta töms på folk. För servicecentret handlar det då om att kunna ta reda på vart ungdomar har förflyttat sig.
– För att kunna fortsätta arbetet under natten har vi mycket hjälp av lokaltrafiken och sociala medier, förklarar Hilde Wiberg.
Är det här stor skillnad från förra årets valborg?
– Resursmässigt är det ungefär likadant, men vi har fler socialarbetare ute i fält. Den stora skillnaden är hur vi organiserar allt med effektivare och tydligare roller.