– Det positiva med projektet är att fastigheten ligger längs gatan och bildar ett kvarter. Det är också bra att det är lokaler i bottenvåningen, det ger liv och rörelse och bidrar till att skapa en känsla av den storstad som Uppsala är på väg att bli.
Det säger Albert Svensson, styrelseledamot i föreningen Arkitekturupproret som arbetar för en mer mångsidig arkitektur.
Men vad gäller själva arkitekturen skräder Albert Svensson inte orden. Han kallar gestaltningen för en pastisch på 60- och 70-talets arkitektur och tycker att den är både slentrianmässig och tråkig.
– Fönstren är asymmetriska och har en blandning mellan liggande och stående, man har strösslat med balkonger som för ett hotell på solkusten och fasaden känns livlös.
Hur skulle du själv ha utformat fastigheten?
– Jag skulle ha skapat mer symmetri till exempel genom att fördela fönstren jämnt över fasaden. Sedan tycker jag att bottenvåningen borde markeras på något sätt, kanske med en rejäl sockel.
– Hörnet på fastigheten ser ut som om det håller på att halka ner medan själva tornet går att göras stiligare och kan avslutas med en kupol, föreslår Albert Svensson.
PO Sporrong är arkitekt och ingår även i styrelsen för Vårda Uppsala, en förening som vill värna god stadsmiljö. Enligt PO Sporrong är föreningens åsikt att projektet på Kungsgatan blir för stort och högt.
– Åtta våningar är för mycket. I övriga Kungsängen har man till största delen byggt i sex våningar och att lägga på två våningar kommer att bryta av fastigheterna från omgivningen. Det blir för hård exploatering med skuggiga, djupa gårdar, det är inte Uppsala, säger PO Sporrong.
Han framhåller att Vårda Uppsala inte är emot att det byggs mycket bostäder i staden men man vill förhindra att det varje år adderas ytterligare en våning vid nyproduktion.
PO Sporrong har jämfört byggherren Magnolia Bostads ursprungliga förslag med den omarbetade skiss som slutligen antogs och tycker att det blev en förbättring.
– I den första skissen förblev fasaden onyanserad och planlöst indelad i sex olika material. Bearbetningen gav en mer levande och stram fasad, framför allt i volym. Det är viktigt eftersom kvarteret är så hårt exploaterat.
– Slutversionen ser vårdad ut, det är inget uppseendeväckande och det kanske bostadsbyggande inte heller ska vara.