De följer Chilerapporterna från Uppsala

Tv:n står på dygnet runt och de direktsända bilderna från katastrofen i Chile drar förbi. Många människor har förlorat allt. En kvinna går omkring i resterna av sitt bostadsområde och letar efter anhöriga. Hon vet inte ens var hennes hus stod innan skalvet och den efterföljande flodvågen kom. En man söker efter kroppar i bråten. Den senaste dödssiffran är 795 personer och den väntas fortsätta stiga.
- Det är hemskt, som en mardröm. Men vill vara med och hjälpa till - inte bara sitta här, säger Cristina Castro.

Maken Gonzalo Palestro tror att det bästa är att stanna i Sverige och försöka samla in pengar och skicka till sina nödlidande landsmän i Chile.
- De behöver hjälp med mat och vatten och tak över huvudet. Det kan vi hjälpa dem med via Röda Korset. Om vi åkte till Chile skulle vi bara tära på deras resurser, säger han.
Båda är ändå lyckligt lottade. De har lyckats få kontakt med sina släktingar som alla har klarat sig med livet i behåll. Både Cristina Castro och Gonzalo Palestro anhöriga bor i norra Chile som inte drabbats lika hårt som de södra delarna.
Det kraftiga jordskalvet som mätte 8,8 på richterskalan kom i lördags klockan 04.30 chilensk tid. I Uppsala var klockan halv nio på morgonen.
- Vi fick direkt klart för oss vad som hade hänt, men inte hur skalvet hade drabbat Chile. Vi var oerhört nervösa. Det gick inte att få kontakt med våra släktingar. Jag har både en bror och en syster i Santiago. Efter ett halvt dygn lyckades vi nå dem, säger Gonzalo Palestro.

Gonzalos bror Julio är borgmästare i en av Santiagos kommuner och har ett stort hus som klarat sig undan skalvet. Dit har flera andra släktingar tagit sin tillflykt. Deras egna hus är så skadade att de inte vågar vistas där. Cristina Castro har en släkting i södra Chile.
- Henne har vi inte lyckats få kontakt med ännu, men vi vet att hon lever och mår bra. Vi känner chilenare i Uppsala som inte fått kontakt med sina släktingar, och flera som varit på besök i Chile och skulle åka hem i söndags kan inte komma därifrån.
Även om jordbävningen är en fruktansvärd katastrof så finns en beredskap hos befolkningen. Gonzalo Palestro har själv känt skakningarna när han bodde i Chile på 1970-talet.
- Chile drabbas ofta av jordbävningar, men de är små. Alla chilenare har varit med om dem och när de kommer måste man bara springa ut för att rädda sig. Det är hemskt.

Vanligtvis har de en styrka på mellan 4 och 6, berättar Gonzalo. De håller på ungefär en halv minut sedan är det över. Lördagens skalv pågick i 2,5 minuter.
- Min bror trodde aldrig att det skulle ta slut. Alla var fruktansvärt rädda, säger han.
Uppsalas chilenare hjälps nu åt för att få fram information om sina släktingar. På bordet ligger en lång lista med namn som Cristina Castro och Gonzalo Palestro håller på att ringa till. Men också Facebook har varit till stor hjälp. Där har de fått fram information om anhöriga via bekantas bekanta och människor de aldrig tidigare haft kontakt med.
På söndag kommer en manifestation att hållas i Uppsala för katastrofens offer.

De följer Chilerapporterna från Uppsala

Ett hundratal svenskar saknas fortfarande efter jordbävningen i Chile. Cristina Castro och Gonzalo Palestro från Uppsala följer utvecklingen via tv och internet. Trots att deras familjemedlemmar i Chile klarat sig oskadda har de senaste dagarna varit som en mardröm.