Det är svårt att förstå att de smala korridorerna som nu fyller huset en gång var stora sysalar med över hundra arbetande sömmerskor, tillskärare och pressningsmaskiner.
– Allt det här var öppet. Det var ett frenetiskt stressande och ständigt ljud och rörelse överallt, förklarar Evy Boström, 75, när vi går igenom husets smala gångar.
– Byxtillverkningen låg här borta och här, här satt jag och sydde byxlinningar, förklarar Dagny Eriksson, 84, och pekar rakt in i den vita väggen mellan två lägenhetsdörrar
När Dagny Eriksson fick höra att hennes arbetsplats fram till 1976 hade blivit lägenhetshus var hon klar på sin sak.
– Aldrig i livet, tänkte jag. Där hade jag ju gått och jobbat hela livet!
Men efter några övernattningar och besök hos dottern, som bor på övervåningen, bestämde hon sig för att flytta in. Kanske var det faktum att hennes lägenhet ligger i chefen, direktör Dahls, gamla kontor, en bidragande orsak.
– Jag har nog inte reflekterat över det så mycket men visst känns det lite märkligt. Här fick man ju aldrig vara under sin tid som anställd, man var inte direkt ”du” med chefen då, säger hon.
De första åren, under 20-talet, var produktionen småskalig, första världskriget drog med sig prisfall och depression och syfabriken styrdes av en ensam föreståndarinna och några få sömmerskor. Efter ett decennium hade personalstyrkan ökat från ett tiotal till över hundra personer och 1931 kunde den 3 000 kvadratmeter stora fabrikslokalen på Bruksvägen i Örbyhus byggas.
– Det var tjejer från hela Sverige som kom för att jobba, dalmasar och värmlänningar och till och med smålänningar. Det bodde folk i vartenda rum i byn, berättar Dagny Eriksson.
Den gamla fasaden har inte förändrats mycket sedan syfabrikens glanstid under 30- och 40-talet, bortsett från den övermålade företagsloggan och några tillbyggda balkonger De välpressade kapporna och yllebyxorna som då lämnade fabriken gjorde Örbyhus till ett modecentrum, hit kom folk från hela länet för att köpa de exklusiva kläderna.
– Det var välskräddat, folk brydde sig om hur man såg ut, säger Evy Boström och visar runt i sin lägenhet på tredje våningen, som under produktionstiden var matsal för fabrikens personal.
Det skulle dröja över 50 år innan fabriken lades ned och 1976 stängdes portarna till Hettermarks syfabrik, som den då hette. Först i december 2012 stod omvandlingen till lägenhetshus klar. Evy Boström och Dagny Eriksson bor nu i var sin av husets 18 lägenheter, och trivs bra.
– Visst visade jag lite motstånd i början, men nu är jag hur nöjd som helst. Jag kunde inte få det bättre, säger Dagny Eriksson.