Stephan Filipowski är anestesiläkare på gynekologen på Akademiska sjukhuset för det mesta. Men 25 procent av arbetstiden spenderar han på enheten för luftburen intensivvård.
Läkaren Stephan Filipowskis intensivvårdsavdelning är bara två gånger två kvadratmeter stor. Faktum är att han inte ens kan stå upp rakt eftersom taket är för lågt. Det är för att avdelningen är belagd på en ambulanshelikopter. Här ska det få plats en brits med en patient, mätutrustning, en respirator och två vårdgivare i heltäckande skyddsutrustning. De kör bland annat covidpatienter mellan landets olika sjukhus.
Att Stephan i det lilla utrymmet själv inte fått covid ännu beskriver han som en sorts mirakel.
– Det förvånar mig. Vi jobbar i otroligt små utrymmen här i helikoptern tillsammans med svårt sjuka patienter. Eftersom man måste kommunicera både med kollegor och med sjukhusen på marken som vi transporterar till så passar inte alltid skyddsmasken, säger Stephan Filipowski.
På fem minuter från det att teamet fått larmet ska de vara i luften. Omklädningsrum och utrustning finns mitt i hangaren.
Ombord på helikoptern är passen 24 timmar långa. Nu gör Stefan sitt sista av fyra pass denna vecka. Ofta blir han tvungen att använda munskydd i papper istället för den svarta gummimasken men det blir ändå svettigt i de heltäckande skyddskläderna.
Sveriges minsta intensivvårdsavdelning finns ombord på helikoptern.
– I den svarta gummimasken är kommunikationen ofta svår eller till och med omöjlig eftersom ingen hör vad man säger genom headsetet. Så då får man ha ett pappersmunskydd istället. Det är en kompromiss för gummimasken kan rädda mitt liv medan kommunikationen kan rädda patienten, säger Stephan Filipowski.
Respiratorn hänger i taket.
Han har arbetat i teamet för luftburen intensivvård sedan 2009. Nu har han vaccinerats vilket ger honom skydd mot viruset.
– Nu kan jag känna mig mycket tryggare.
Stephan Filipowski och Pär Sternbrink gör sig redo att landa på Ärna flygfält.
Ungefär var tredje flygning är till akuta olyckor i trafiken, på sjön eller liknande. Men resten är förflyttningar mellan olika sjukhus – ofta av covidpatienter.
– Bara i januari och februari i år jobbade jag hundra timmar övertid, säger sjuksköterskan Pär Sternbrink som sitter på andra sidan sjukhussängen i helikoptern.
Pär Sternbrink, intensivvårdssjuksköterska. Man får inte stå bakom utblåset. Jetbränslet i motorn blir 1000 grader varmt och avgaserna kan bli åtminstone 500 grader varma – långt efter att helikoptern landat.
Att kallas in snabbt får konsekvenser för familjelivet, berättar han.
– Det kan vara störande att jag drar iväg mitt under nattningen eller inte kommer hem förrän morgonen efter. Det gör att min fru får dra ett större lass när jag har helikoptertjänst, berättar Pär Sternbrink.
Pär Sternbrink och Johan Alm har matlådorna med sig. "Man vet aldrig i vilken del av landet man är när det är lunchdags", säger han.
Orsaken till den ökade belastningen är de många patientförflyttningar som krävs i den ansträngda covidvården både i Uppsala och andra regioner.
– Behovet har mångdubblats. Så fort man hittar en ledig vårdplats så vill man lägga patienter där från överansträngda sjukhus, säger Stephan Filipowski.