– De som lämnar sitt uppdrag i förtid gör det oftast för att det inte går ihop med privatlivet. Det är sällan man slutar för att man är missnöjd med själva arbetsuppgifterna, säger Richard Öhrvall, forskare vid Linköpings universitet.
Han har följt personer som kandiderade till kommunfullmäktige i 2014 års val. En stor andel har uppgett att de tappat självförtroendet en bit in i mandatperioden och fram träder en bild av en allt mer desillusionerad lokalpolitiker. Samtidigt lyfts positiva signaler fram, som att kandidaternas politiska engagemang tagits emot positivt, både av familj och arbetskamrater. De flesta är också nöjda med hur valsedlarna sattes samman och hur fördelningen av uppdrag gick till. Över 80 procent tyckte att förtroendeuppdragen har fördelats på ett öppet och genomskinligt sätt.
– Vi undersökte också hur krävande man tyckte ett politiskt uppdrag var och fann att nya politiker lägger ner mindre tid än vad de trodde de skulle behöva göra, säger Richard Öhrvall.
Tvärtemot vad som ofta målas upp i den offentliga debatten, är det faktiskt ganska lätt att få medborgare att ta på sig förtroendeuppdrag i politiken. I Uppsala och andra storstäder är det lättast, berättar Richard Öhrvall.
– I storstäder som växer kan det till och med vara konkurrens om platserna, säger han med tillägget att kvinnor, unga och utrikes födda fortfarande är underrepresenterade.
Under en lång tid har en ganska mörk bild av den svenska representativa demokratin målats upp men den stämmer inte, enligt Richard Öhrvall. Valdeltagandet ökar och förtroendet för politiker är större nu än bottennoteringarna i slutet av 1990-talet.