Skratten ekar i lokalen, och stämningen förstörs inte av pratet om att vara äldre.
– Man ska inte oroa sig för åldrandet, för det kommer ändå, säger Sören Sundberg.
Deltagarna i PRO:s teater- och spexargrupp Greytops vill ha roligt när de träffas, inte lyssna på föredrag om hjälpmedel och mediciner.
De är i samma ålder som Bälinge bygdegård, som vi befinner oss i, men frågan om äldre skämtar de bort.
– Det är kul. Vi är likadana, vi har samma krämpor och lite svårt att minnas. Jag är glad så länge jag kan vara med, säger 88-åriga Birgit Lundin.
Humorn, åldras den?
– Nej, jag har alltid varit lite småtokig!
Medan en deltagare berättar att hon fått tid hos käkkirurgen, står Sören Sundberg och klär på sig en randig pyjamas. Det är dags för repetition och en gammal rufsig peruk åker på. Sören var med om en hjärnblödning för ett par år sedan, men berättar att han inte känner så mycket av besvären längre.
– Det är bra med umgänget här och att läsa lite texter.
I dag repeteras en buskis som är full av under bältet-humor. De medger själva att den kanske inte kommer att funka på vare sig Vigmunds äldreboende i Rasbo eller kyrkans sopplunch.
– Men på PRO! säger någon och de andra skrattar.
De yngsta deltagarna har passerat 70 medan Birgit Lundin hör till de äldsta.
– Det är väl inget problem att vara äldre så länge man får vara sig själv och roa sig som vi gör.
De andra i lokalen håller med.
– Så länge man känner sig frisk så känner man sig inte gammal, säger Kerstin Söderström.
Hon berättar att lokalen brukar användas flitigt i veckorna av de äldre, bland annat för seniordans och shuffleboard.
– Jag är ute på något varje dag, det måste man. Är man ensammen så är det skönt att ha de där timmarna som är inrutade.
Greytops publik finns på äldreboenden, träffpunkter och PRO:s egna träffar. De berättar om uppskattade shower, om åldringarna som suttit med sänkta huvuden och som skiner upp när de känner igen sångerna.
Någon vidare rampfeber brukar deltagarna inte ha, inte ens när de står utklädda till Siw Malmqvist, Sara Leander eller Tomas DiLeva.
– Hör man bara det där skrattet så vågar man sig upp, säger Alice Brunnberg.
Deltagarna säger att de tänker fortsätta uppträda så länge de orkar. Men att rekrytera de yngre pensionärerna till numren är svårt.
– Vi är modiga, vi som är lite äldre. Vi har inte så många år att göra bort oss på, vi kan leva med det! säger Marianne Sundberg och alla skrattar.