Var tredje barnmorska anser att kvinnor med utvecklingsstörning inte bör skaffa barn och var femte tycker att barnet ska placeras i fosterhem. Samtidigt vill en stor majoritet ha mer kunskaper om barnafödande bland kvinnor med utvecklingsstörning.
Det framgår av en enkätstudie bland nära 400 barnmorskor verksamma i mödravården och på förlossningsavdelningar i Sverige.
– Att så många har så negativa attityder var överraskande. Förmodligen återspeglar detta den osäkerhet som barnmorskor ofta känner inför denna sårbara grupp kvinnor, säger barnmorskan och forskaren Berit Höglund vid Institutionen för kvinnors och barns hälsa, Uppsala universitet.
Varje år föds omkring 225 barn i Sverige av mammor med utvecklingsstörning. Enligt de svenska riktlinjerna för mödrahälsovård behöver kvinnor med utvecklingsstörning särskilt medicinskt och psykosocialt stöd.
Av enkätsvaren att döma är det dock tveksamt om mödravården i dag alltid klarar av att ge dem detta särskilda stöd.
– De flesta barnmorskorna hade visserligen erfarenhet av att vårda kvinnor med utvecklingsstörning, men nära hälften hade inte fått någon utbildning alls om graviditet och förlossning i denna grupp. Nästan alla ville dock ha utbildning för att få ny kunskap i dessa frågor, säger Berit Höglund.
Kunskaper som efterfrågades gällde till exempel olika arbetsmetoder vid undersökningar och övervakning av gravida med utvecklingsstörning, och metoder för att förmedla kunskaper till dem om till exempel amning och skötsel av barn. Med ökade kunskaper tror Berit Höglund att andelen barnmorskor som har de allra mest negativa attityderna till att kvinnor med utvecklingsstörning blir gravida och får barn kommer att minska.
– Man ska komma ihåg att en klar majoritet av barnmorskorna redan nu anser att barn till kvinnor med utvecklingsstörning bör få växa upp med sina föräldrar, men att de bör erbjudas lämpligt stöd av de sociala myndigheterna, säger hon.
Enkätsvaren och också intervjuer som Berit Höglund tidigare har gjort med gravida kvinnor med utvecklingsstörning visar att det i denna grupp finns en utbredd oro för att myndigheterna ska frånta dem vårdnaden om barnet.
– Det är viktigt att vi barnmorskor identifierar dessa kvinnor och förhåller oss på ett bra sätt som inte underbygger denna oro, säger hon.
Utifrån resultaten av intervjustudien har hon utformat ett lättläst och interaktivt arbetsdokument ”Vänta och föda barn” som börjat användas av barnmorskor i Sverige i deras möten med kvinnor med utvecklingsstörning.
– Jag fick idén från Australien, men materialet har anpassats till svenska förhållanden. Just nu pågår en interventionsstudie där användningen av arbetsdokumentet undersöks, säger hon.
Studien finns publicerad i facktidskriften Midwifery.