Emma Mårtensson finner tröst i att prata med andra som är drabbade.
När Fredrik Vogel fick covid-19 i början av januari tänkte han att det kanske är lika bra att ha haft det och få antikroppar. Nu över två månader senare känner han annorlunda.
– Nu förstår jag hur jobbigt det kan vara. Det är så svårt att veta, det slår så olika. Det är viktigt att ta det på allvar, säger han.
För apotekaren och talespersonen för Svenska Covidföreningen Emma Mårtensson, 39, har det gått snart ett år sedan hon insjuknade i covid-19.
– Jag fick alla klassiska symtom. Svårt att andas, feber, hosta och svår huvudvärk. Jag trodde att jag skulle bli frisk på sex veckor. Det är tur att jag inte visste hur länge jag skulle vara sjuk, då hade jag brutit ihop fullständigt, säger hon.
Fredrik blev sängliggande i fyra dagar med symtom som huvudvärk, andningssvårigheter, muskelvärk och trötthet. Ett coronatest bekräftade misstankarna, han hade covid-19. Men trots att det värsta gick över mår Fredrik inte helt bra än i dag.
– Jag är säker på att det är långtidscovid, det är symtom jag aldrig har känt tidigare. Det är bättre vissa dagar och sämre andra, men jag har lärt mig hur jag ska leva för att det inte ska bli värre.
Det Fredrik lider av är trötthet, muskel- och ledsmärtor och andningssvårigheter. Han gillar att träna så att inte kunna göra det som vanligt är svårt. Och sjukvården kan inte hjälpa honom.
– Jag har fått ett bra bemötande men de säger att det är svårt, de vet så lite om det här.
Fredrik Vogel tycker att det är jobbigt att inte kunna träna som vanligt, och att inte veta om han kommer att bli frisk.
Emma Mårtensson har haft ett tufft år. Hon har problem med huvudvärk, yrsel och illamående och har varit sjukskriven i perioder. I dag jobbar hon heltid, och det är precis vad hon klarar av.
– Jag har ingen ork kvar till någonting annat, att få middag på bordet till barnen är en utmaning.
Innan covid-19 var Emma en aktiv person som gillade saker som klättring och paddling, nu står skenande puls och andningssvårigheter i vägen för sådana aktiviteter. Men det svåraste är det mentala, att orka hålla hoppet uppe.
– Det är jobbigt mentalt att hantera osäkerheten, att inte veta om man kommer att bli återställd.
Även Fredrik känner en oro som är svår att hantera.
– Man vet inte hur länge det ska vara såhär, om det är kroniskt, om det kommer att gå över om en vecka eller om ett år. Det är jobbigt att inte veta. Isoleringen i och med pandemin påverkar också mentalt, det blir dubbelt.
Emma har under året funnit tröst i att möta andra i samma situation. Förra våren startade hon Facebookgruppen ”Vi som har/har haft corona”.
– Där märkte jag att jag var långt från ensam om att inte bli frisk. Jag är tacksam att jag har hittat så många andra människor att dela det här med. Det är underligt att människor man aldrig har träffat kan betyda så mycket.
Emma Mårtensson hoppas att hon och alla andra långtidssjuka i covid-19 kommer att bli friska i framtiden.
I februari gick Akademiska sjukhuset ut med att de tittar på möjligheten att öppna en mottagning för långtidssjuka i covid-19.
– Det hoppas jag verkligen på. Vårdcentralerna har inte kunskap nog att hantera det här, det behövs läkare som är specialiserade och har tid att sätta sig in i det här.
Fredrik går sista året på juristprogrammet, i sommar är han färdig jurist. Han försöker tänka positivt och hoppas att forskningen ska gå framåt så att han kan få mer klara besked.
– Jag hoppas att det blir bättre och att symtomen försvinner helt. Men man får ta det dag för dag och hoppas att det kommer att lösa sig, säger Fredrik Vogel.