Peter Buzhkov
Peter Bozhkov är professor i biokemi på Sveriges lantbruksuniversitet, SLU, och har bott i Sverige mer än halva sitt liv.
Själv har han inte mycket till övers för sitt gamla hemland. Han menar att det är ett land fyllt av ondska, rädsla och lögner, präglat av fascism.
– Människor har levt så länge under propaganda, förtryck och krig att de inte förstår frihet. Det ärvs genom generationer. Det blir ett negativt urval eftersom de bästa flyr, fängslas eller dör.
Det är hårda ord om ditt eget folk?
– Men det är sanna ord. Jag är inte nationalist och jag känner ingen identitet som ryss efter allt som hänt i landet. Jag är kosmopolit, reser över hela världen. Sverige är ett bra land, jag uppskattar livsstilen och naturen här. Jag är lätt att irritera, men svenskar irriterar mig inte.
Peter Bozhkov växte upp i en sovjetkritisk familj i Sankt Petersburg, eller Leningrad som han fortfarande kallar staden.
– Det var tufft många gånger. Min pappa var inte medlem i kommunistpartiet och då fanns ingen möjlighet att göra karriär. I slutet av 80-talet kom perestrojkan och några år av hopp om frihet och demokratisering. Men ekonomin var katastrofal, det fanns inga pengar till forskning som jag vill hålla på med. Därför lämnade jag Ryssland för en tjänst i Sydkorea.
I mitten av 1990-talet kom han till Sverige och SLU och här han blivit kvar. Han har varit gift flera gånger, hans nuvarande fru är ukrainska.
– Det var en känga till Putin, att gifta sig med en kvinna från Ukraina. Och att jag förstår det ukrainska språket, även om jag sällan talar det.
Han engagerar sig för den ukrainska saken bland annat genom att samla in pengar.
– Kriget är en enorm förlust för Ukraina. De som kämpar vid fronten är de bästa.
En sak Peter Bozhkov återkommer till är den utbredda och effektiva ryska propagandan. Många i Ryssland tror uppriktigt att de blivit attackerade av Nato och USA.
Desinformation kan vara effektiv, det går att förstå. Men att även ryssar som bor i väst kan tro samma sak är svårare att ta in. Hur är det möjligt?
– En del ryssar har en grandios självbild, det kanske har med det att göra. Och att de bara ser på rysk teve, de går på propagandan. Själv bojkottar jag Ryssland allt jag kan. Jag vägrar ha professionella utbyten med forskare som är knutna till ryska institutioner och universitet. Det gäller också publicering av artiklar i en tidskrift som jag är redaktör för.
Hur bemöts du som ryss i Sverige? Har du märkt någon skillnad sen kriget startade?
– Nej. De flesta vet var jag står. Jag är ingen representant för Ryssland. Jag har ryska vänner och kollegor men är också misstänksam mot ryssar jag inte känner. Det finns alldeles för många som går FSB:s (f.d. KGB) ärenden.
Peter Bozhkov råkade själv ut för en Putin-agent år 2006. En av hans postdoktorander visade sig överföra information om forskning och kollegor till ryska ambassaden.
– Det var helt chockerande, jag kunde först inte tro det. Han var inte bara en kollega, han var min vän. Trodde jag i alla fall tills jag fick svart på vitt att han kartlagt även mig. Men han försvann snabbt till Moskva, eskorterad av den ryske ambassadören, och där blev han chef för ett forskningsinstitut.
– Det är så man gör karriär i Ryssland.
Finns det inget ryskt du är stolt över? Författare, konstnärer, traditioner?
– Nej. God litteratur tillhör världen, det spelar ingen roll var författaren kommer ifrån. Och jag har inga traditioner förutom att jag dricker ett glas vin varje kväll. Fast jo – jag är stolt över den opposition som trots allt finns i Ryssland. Och över de ryska soldater som slåss på Ukrainas sida. Livet är ingenting utan frihet.
Natasha Dahnberg vill se fler samarbeten mellan ryska och ukrainska konstnärer, "som det var förr".
Natasha Dahnberg, intendent på Konstmuseet och konstnär, är inne på sitt 25:e år i Sverige. Hon träffade sin man Magnus i Moskva och flyttade med honom till Uppsala år 2000.
– Oj, det var många kulturkrockar i början. Jag kom från en miljonstad till lilla akademiska Uppsala. Var van att jobba tolv-fjorton timmar per dag och röra mig i kulturlivet. I början kom jag alltid för uppklädd till fester ...
Hon är helt ense med Peter Bozhkov att Putin är en katastrof för Ryssland och vill heller inte bojkotta enskilda ryssar. Tvärtom.
– Rysk kultur påverkar redan, den finns överallt, i musiken, litteraturen och konsten, och har gjort så i många hundra år. Varför försöka radera den? Lyft upp den ukrainska kulturen i stället och initiera fler samarbeten och utbyten med individer. Det är bara bra.
Däremot tycker hon precis som Peter Bozhkov att man ska undvika samarbeten på myndighetsnivå.
Hur förklarar du att det finns ryssar i väst som tycker att Putin gör rätt?
– Det är nog en klassfråga. Egentligen inte konstigare än att amerikanarna röstar fram Trump och svenskarna Sverigedemokraterna. Vi lever alla i bubblor. Plus att många ryssar i exil fortfarande ser på statlig rysk teve. De blir helt indoktrinerade.
Att den ryska propagandaapparaten är effektiv finns det många exempel på.
Natasha berättar om ett äldre par, släktingar till en konstnär som ställde ut på Konstmuseet för några år sedan, som bodde i Mariupol när staden totalförstördes av ryssarna bomber.
– Än i dag är de helt övertygade om att det var Ukraina och Nato som låg bakom bombningarna och att de blev befriade av ryska soldater.
2022 visades den ryske konstnären Pavel Otdelnov på Uppsala konstmuseum. I Ryssland hårdnar kulturcensuren allt mer. "Ändå är samtidskonsten dyrare än någonsin, men det gäller bara en viss typ av konst", säger Natasha Dahnberg.
Natasha som är engagerad i kulturhuset Köttinspektionen och kurerar många utställningar sörjer att det inte längre går att visa ryska och ukrainska konstnärer tillsammans.
– Det finns band emellan konstnärer i båda länderna, men ukrainare kan inte ställa ut tillsammans med en ryss även om de skulle vilja. Deras karriärer skulle bli förstörda. Det är synd, förut ställde alla ut med alla.
Till skillnad från Peter Bozhkov identifierar Natasha Dahnberg sig som rysk. Om Putin försvann och kriget tog slut skulle hon gärna flytta tillbaka till sitt älskade Moskva.
– Som det är nu går det inte. Mina vänner som är kvar i Moskva äter alla antidepp och mår jättedåligt. Censuren har hårdnat år efter år. Det finns ingen frihet för konsten där.