Datorn lockar mer än skidorna

I Uppsalas största spelhall för onlinespel, Uppsala online, råder en mycket koncentrerad stämning. Lokalen ligger en trappa ner och är sparsamt belyst med ett orange ljus.
Här hittar vi en handfull killar, de flesta i skolåldern, som är djupt försjunkna i vad som händer på skärmarna. De flesta vill inte bli störda men vi lyckas byta några ord med Rodet Celik som har sportlov från Lilla Uvengymnasiet. Han besöker spelhallen för andra gången den här veckan.
– Vi skulle egentligen ha åkt till Stockholm i dag, men det blev inte av. Så då hamnade vi här, säger han.
Men Rodet Celik och hans kompisar har inte bara spelat spel under sportlovet, de har sportat lite också. På tisdagen var de i Gävle och åkte skidor, och han har även varit på gymmet och tränat.

Enligt Amir Persnia, som driver Uppsala online tillsammans med sin far, har spelhallen definitivt fler kunder under sportlovet. Ibland arrangerar de turneringar under loven, och då kan antalet deltagare passera 200 personer. Han menar att många inte kan eller vill åka bort under loven.
– Jag har fått höra att vissa har så mycket prov när de kommer tillbaka till skolan så de inte hinner åka bort.
De flesta kunder är mellan 13 och 22 år, men de har även yngre kunder.
– Föräldrarna kommer hit med dem och lämnar dem i några timmar, och hämtar dem sen igen. De tycker att det är trevligt att hänga med sina kompisar. De är ute och äter, spelar några timmar, pratar lite. Den sociala biten är viktig, det är mycket roligare än att sitta hemma själv, säger Amir Persnia.

Några som har ägnat mer tid framför datorerna under sportlovet är Kim Karlberg, Sebastian Jörtsö och Daniel Tallkvist i rummet intill. Rummet har de bokat för att få spela onlinespelet Left for dead i fred.
Spelet är ett överlevnadsspel som går ut på att spelarna samarbetar för att överleva trots att de är jagade av zombies.
Eftersom killarna tränar innebandy varvar de träning med dataspel under sportlovet. Hittills har de spelat tio timmar under veckan.
– Vi kommer att spela så mycket vi får för våra föräldrar, säger Sebastian Jörtsö och drar på sig hörlurarna, som en signal att det är dags för oss att lämna lokalen.