Rebecca Lundberg, Clara van den Bos, Maya Skagegård och Linnea Aronsson är här hemkomna efter två dagars resande från Glasgow. De åkte tåg, färja och buss.
Fokus klimatet
Många stängda dörrar och avspärrade stolar. Det var vad som mötte biståndsorganisationen Act Svenska kyrkan när de var på plats i Glasgow. Ett spår av pandemin som gjorde att allmänheten inte fick tillträdde till alla mötesrum. Det borde de fått, tycker Linnea Aronsson som är volontär på Svenska kyrkan.
– Det är vi, civilsamhället, som gör den stora skillnaden och vi borde ha fått en större plats vid förhandlingsbordet, säger hon.
Tillsammans med andra unga volontärer från Svenska kyrkan Uppsala var Linnea Aronsson på plats första veckan. Frustrationen var stor hos såväl volontärer som andra klimataktivister på plats berättar hon.
–Jag känner en uppgivenhet mot COP och makthavarna. Och jag är orolig över att de inte kom tillräckligt långt med förhandlingarna under mötet.
Linnea Aronsson är rädd att besluten som togs inte var tillräckliga under konferensen.
Enligt volontärerna var den stora frågan i år klimaträttvisa.
– Det är så många som blir drabbade av klimatkrisen redan nu. Och det är utvecklingsländerna, som har bidragit minst till utsläppen, som får lida mest, säger Maya Skagegård, ungdomskoordinator på Svenska kyrkan.
Frågan om klimaträttvisa var viktigt även under ländernas förhandlingar berättar Mikael Karlsson, docent i miljövetenskap på Uppsala universitet. Han var också på plats de inledande dagarna av konferensen.
– Under klimatkonferensen år 2009 utlovades 100 miljarder dollar per år till utvecklingsländernas klimatarbete, vilket inte har uppnåtts. Och det är nyckeln till framgången, att de rika länderna gör sin hemläxa och betalar ut beloppet.
100 miljarder dollar är småslantar jämfört med vad som satsades under pandemin, så pengar finns menar Mikael Karlsson. Utbetalningarna från de rika länderna skulle delas ut första gången år 2020, och är nu ett år försenat.
Act Svenska kyrkan var med under marscherna under fredagen och lördagen. Här tågar Linnea Aronsson och Maya Skagegård.
Fanns det något som överraskade dig med konferensen?
– Indiens utspel överraskade. Deras taktik var att innan konferensen säga att de inte skulle leverera en plan förrän de rika länderna hade levererat utlovad finansiering. Men nu levererade Indien före de rika länderna och satte press tidigt under konferensen, berättar Mikael Karlsson.
Han hänvisar till att Indien satte som mål ett netttonollutsläpp år 2070. Och om Indien håller målet kan den globala uppvärmningen hållas ned under 2 grader vid sekelskiftet.
– Inför klimatmötet visade beräkningar att temperaturen skulle ligga på 2,7 grader. Om löftena hålls kan det bli nästan en hel grads lägre uppvärmning, det är jättestor skillnad. Det förtjänar kaffe och tårta.
Mikael Karlsson, docent i miljövetenskap, var med under de inledande dagarna av konferensen. "Många underskattar att det tas kliv framåt", säger han.
Vad tar du med dig från konferensen?
– Att världen trots allt är inriktad på att lösa klimatfrågan. Även om det är svårt att koordinera hela världen, med ett hundratal länder som har olika intressen, så går arbetet framåt, säger Mikael Karlsson.
Han ifrågasätter även den allmänna kritiken om att konferensen är en massa prat. Och hänvisar till Greta Thunbergs tal där hon avfärdar politikernas klimatlöften som tomma ord, eller "blah blah".
– Manifestationerna är jätteviktiga men att aldrig bejaka steg framåt är ogenomtänkt. Det är som att säga att om inte alla elever får A är det ett misslyckande. Många underskattar att det tas kliv framåt.
Tror du att konferensen får en stor påverkan?
– Den kan få det, det tror jag. Indiens skärpta mål, enigheten mellan USA och Kina, överenskommelser om avskogning och metan är viktiga delar, säger Mikael Karlsson.
Act Svenska kyrkan är en biståndsorganisation inom kyrkan. Rebecca Lundberg är en av volontärerna.
För volontärerna var det som ingav hopp alla tusentals människor på plats, snarare än besluten som makthavarna tog under konferensen.
– Vi är så himla många i den här kampen, både på COP:en och marscherna, säger Rebecca Lundberg från Act Svenska kyrkan.
Under fredagen och lördagen deltog de i demonstrationerna Fridays for Future och People's march.
– Lördagens marsch var häftig, vi var över 100 000 personer som gick i regnet, frysandes och sjungandes. Det gav mig hopp, säger Maya Skagegård.
Även chansen att påverka ingav hopp. Innan mötet hade kyrkan samlat in 150 000 namnunderskrifter från Sverige och andra länder, som överlämnades till ordförande för COP26 Alok Sharma.
– Jag hoppas på en politisk "tipping point", det vill säga att det går långsamt nu för politikerna att komma överens om allt, men att det kommer gå snabbt sen, säger Clara van den Bos, volontär på Act Svenska kyrkan.