Därför skiftar tamgrisar mycket i färg
Det är framför allt människans medvetna urval för att förändra djurens färg som lett till att tamgrisar skiftar mycket mer i färgteckning än vad deras viltlevande släktingar gör.
- Det finns flera teorier om varför tamdjur skiftar mycket mer i färgteckning än vilda djur, men vår studie avgör frågan. Människans medvetna urval har haft störst betydelse, säger professor Leif Andersson som lett studien.
Forskarna har undersökt variationen i genen för ett protein som kallas melancortinreceptorn, MC1R, hos vilda och tama grisar från Europa och Asien. Detta protein har avgörande betydelse för pälsfärgen hos däggdjur.
Ingen av de varianter av denna gen som fanns hos vildsvinen förändrade proteinets funktion. Hos tamgrisarna däremot ledde nästan alla sådana dna-skillnader till att proteinets funktion förändrades - med ändrad färgteckning som följd.
- Under en halv miljon år har mutationer som förändrar proteinets funktion hos vildsvinen selekterats bort så att de kunnat bibehålla sin kamouflagefärg. Människorna har däremot medvetet valt att sprida sådana mutationer hos tamgrisarna, säger Leif Andersson.
Bevarade skrifter från det gamla Mesopotamien visar att avel för att skapa variation i djurens pälsfärg måste ha förekommit redan för 5 000 år sedan.
Studien kan inte besvara frågan om varför människorna under några tusen år "skapat" brokiga grisar genom att välja ut flera mutationer i samma gen.
- En teori är att de gjorde det för att underlätta skötseln. Det är ju lättare att upptäcka en spräcklig griskulting i skogen än en som är kamouflagefärgad. En annan är att våra förfäder var lika förtjusta i biologisk mångfald som vi är, säger Leif Andersson.
Så jobbar vi med nyheter