Du går förbi ett torg där en person ser ut att bli misshandlad av en annan person. Vad är sannolikheten att du ingriper?
Det beror på en rad omständigheter, enligt Brian Palmer, socialantropolog på Uppsala universitet som forskat om civilkurage.
– Först och främst handlar det om ens tolkning av situationen. Ibland sker saker så snabbt att det är svårt att förstå om det är en allvarlig händelse som man bör gripa in i, säger han.
För att sedan våga gripa in behöver du tro att du faktiskt kan påverka situationen. Då blir det en fråga om förberedelse och erfarenhet. Att till exempel ha gått en livräddningskurs eller att ha egen erfarenhet av psykisk ohälsa kan vara av stor betydelse.
Hur mycket du identifierar dig med personen som behöver hjälp spelar också roll.
– Ju högre identifikation, desto större blir viljan att hjälpa. Och motsatt: om man inte identifierar sig alls med personen minskar empatin, säger Brian Palmer.
Forskning visar att civilkurage till viss del handlar om social inlärning. Du som fått en icke-auktoriär uppfostran och lärt dig ta eget ansvar är exempelvis troligare att ingripa.
Men det handlar också om gener. En amerikansk studie visade att personer som donerat en njure till en okänd har större och mer aktiv amygdala – den del av hjärnan där medmänsklighet delvis sitter – än genomsnittspersonen. Majoriteten av donatorerna var kvinnor.
– I de flesta situationer som inte kräver stor fysisk styrka är det vanligare att kvinnor hjälper. Det är troligen både inlärt och genetiskt. I en studie av nyfödda bebisar upptäckte man att flickbebisarna reagerade mer än pojkbebisarna när en annan bebis grät. Flickorna försökte titta åt det hållet och blev också själva mer känslosamma.
Sedan har vi också åskådareffekten: ju fler som bevittnar en händelse, desto mindre är chansen att någon griper in. Många tänker att någon annan redan ringt polisen eller ska agera.
– Man följer också gruppens bedömning och tänker att det finns en anledning till att ingen annan ingriper. Ur ett evolutionärt perspektiv är det förståeligt att de flesta av oss inte riskerar livet för en främling, säger Brian Palmer.
Vad ska man göra när man ser någon i fara?
– Tänk till någon sekund innan du agerar. Försök sedan hitta allierade som du kan agera ihop med. Det måste ju inte alltid vara ett fysiskt ingripande; förutom att ringa 112 kan du alltid ropa och fråga om allt är okej.