Förklaringen sitter i en gen som kallas MITF och finns hos alla däggdjur. Mutationer i MITF- cellens reglering gör att inte alla så kallade melanocyter hittar fram till huden under hundens embryo- och fosterutveckling.
– Melanocyter är celler som producerar pigmentet melanin. Förutom att ge brun färg verkar det skydda mot strålning och höga energimängder i innerörat. Därför har många helt vita hundar nedsatt hörsel, berättar Göran Andersson, professor vid institutionen för husdjursgenetik på Sveriges lantbruksuniversitet (SLU) och projektledare för studien.
Exakt i vilken utsträckning vita hundar hör dåligt vill han inte uttala sig om. Eftersom det inte är så vanligt- eller lätt- att kolla hundars hörsel finns antagligen ett mörkertal. Om hunden har en mindre hörselnedsättning på ena örat är det svårt för hundägaren att upptäcka.
– Det är känt att hundar med vita färgtecken vars öron inte är helt vita generellt inte har nedsatt hörsel. Där har inte melanocyternas vandring till innerörat hämmats av mutationen.
Göran Andersson nämner boxer som ett bra exempel på hur mutationer i MITF- genen kan yttra sig.
– Uppfödare strävar efter att ta fram heterozygota- flerfärgade- boxrar. Korsar man sådana blir dock 25 procent av valparna helt bruna och 25 procent helt vita. De senare har i stor utsträckning någon form av hörselnedsättning. I övrigt är de vita hundarna generellt sett lika friska som andra. Och jag vill inte påstå att hunden behöver lida av att ha nedsatt hörsel.
Studier som denna har ett komparativt värde, menar Göran Andersson, då de även kan visa hur genetiska mutationer påverkar människor. Förändringar i MITF- genen kan vi även se hos människor med Waardenburgs syndrom, som bland annat kan ge olikfärgade ögon, vita fläckar i håret och nedsatt hörsel eller dövhet. Att vita eller delvis vita hundar blivit så pass vanliga beror på urval man gjort i hundaveln under tusentals generationer. Den vita färgen är eftersträvansvärd hos jakt- och vallhundar, förutsatt att den inte påverkar deras hörsel förstås.
– Det beskrevs redan på 100-talet att herdar föredrog vita fårhundar för att de var lättare att skilja från vargar, säger Göran Andersson.