Toves favoritmugg är en present från pojkvännen Edvin, som sedan i maj varit iväg på militäruppdrag.
Alla våra prylar
– Det här är min favorit. Jag vet egentligen inte om det är den jag tycker är finast av alla, men jag fick den av min pojkvän som budat hem den från Tradera. Den är extra speciell, säger Tove Ekeberg.
Tove är född och uppvuxen i Uppsala. Hennes lägenhet i Luthagen är smakfullt inredd. Den är fylld med vackra möbler, vissa ärvda och antagligen värda mycket pengar idag. När Tove får besök är det dock något annat hon först visar upp, nämligen hennes samling muminmuggar.
– Det är det finaste jag äger. Jag är så kär i mina muggar. Allt annat härinne är utbytbart, säger hon.
Hittills räknar hon till 40 muggar, och hon började samla 2018. För att hålla koll på vilka hon saknar använder hon en app särskilt för det ändamålet.
Bland de mer hängivna samlarna finns de som har många fler, men för Tove är det viktigt att det inte går över styr. Därför har hon satt en gräns för hur mycket pengar hon kan lägga på en mugg.
– Den dyraste köpte jag för 1 000 kr.
Hur mycket pengar är det som står där på hyllan?
– Det är nog kanske 10 000 kr. Oj, det låter väldigt mycket... Men det är helt klart värt det.
I Tove Janssons böckerna finns illustrationer på ungefär var tredje sida. "Det ger mig hopp, då kommer aldrig motiven att ta slut" skrattar Tove Ekeberg. Hon är nöjd över att alltid kunna fortsätta samla.
För en annan kanske det låter som onödigt mycket pengar, eller så undrar man vad en person ska göra med så många kaffekoppar. Frågor av det slaget är långt ifrån främmande för Tove.
– Det har folk sagt till mig. Och jag kan ju bara hålla med. Det är många muggar, jag vet det.
Hur ser du på din konsumtion och att köpa fler hela tiden?
– Jag tänker mycket på det i övrigt men det här är det som jag verkligen unnar mig. Jag ser till att använda alla också, jag hade aldrig velat samla på något som bara står där på hyllan och ser fint ut.
Varför är samlandet så speciellt?
– Det är nog nästan ärftligt. Min farmor samlar på konjaksgubbar som hon älskar. Vi andra kan inte förstå vad hon ser i dem, men när jag pratar om mina muminmuggar inser jag att jag är precis likadan, skrattar hon.
Namnet Tove är omöjligt att bortse från i sammanhanget. Att dela namn med muminförfattaren själv – Tove Jansson – har bäddat för ett intresse. Som barn fick hon berättelserna från Mumindalen läst för sig och många gav muminsaker i present.
På överarmen har Tove Ekeberg snusmumriken intatuerad. För henne handlar intresset för hennes namnes sagovärld om mer än bara muggarna.
– Det känns som att jag har ett särskilt band till Tove Jansson. Jag älskar hennes berättelser. Det är en hel värld, mycket mer än bara muggarna. Det är svårt att sätta fingret på varför jag tycker om dem så mycket, men jag har en särskild relation till dem.
Toves muggar har också kommit att bli som en slags dagbok över livet.
– Jag kan se på muggarna och minnas året den släpptes, eller personen som gav mig den. Alla har sin historia. En mugg som släpptes under pandemin tar mig verkligen tillbaka till den tiden. Jag kommer tänka på er och att ni var här, säger hon och pekar på muggarna som reportern och fotografen dricker ur.
Att vara en samlare handlar i Tove Ekebergs fall om en särskild konsumtion som inte går att jämföra med inköp av möbler eller kläder. Det emotionella värdet är långt högre.
Att äga saker av helt andra anledningar än de rent praktiska är inte ovanligt, men är det nytt?
– Även när prylarna var färre hos de vanliga hushållen la man ändå ett värde i det som var fint, men som saknade direkt funktion. Man kan se i auktionsprotokollen att en bonde budade hem en stor gjutjärnsljusstake som vanligtvis brukade finnas på gods eller herrgårdar. Då tänker man ”vad ska han med den till egentligen?”, säger Kristina Lilja, lektor i ekonomisk historia vid Uppsala universitet.