Akut sömnbrist förändrar halterna av hormoner som får hjärnan att göra dig hungrigare. "Det kan vara en delförklaring till varför sömnbrist kan försvåra för feta personer att gå ner i vikt", säger forskaren Lieve van Egmond.
Det visar forskare vid Uppsala universitet i samarbete med kollegor i Tyskland i en ny studie.
– Våra resultat kan vara en viktig delförklaring till varför dåliga sömnvanor ökar risken för att dra på sig fetma och också varför sömnbrist kan försvåra för redan feta personer att gå ner i vikt, säger Lieve van Egmond, forskare och doktorand vid Uppsala universitets sömnforskningslaboratorium.
Studien omfattar 44 unga vuxna kvinnor och män som vid två tillfällen, med minst en veckas mellanrum, tillbringade en natt i sömnforskningslaboratoriet.
Den ena gången var de vakna hela natten, utan att äta eller dricka annat än vatten, och fick bara ägna sig åt ”lågenergiaktiviteter” som att läsa, titta på film eller prata med försöksledaren. Den andra gången gick de till sängs klockan 23 för att få sin vanliga sju till åtta timmar långa nattsömn.
Båda morgnarna, innan deltagarna ätit frukost, togs prover för att mäta halterna av flera ämnen i blodet, däribland det aptitsänkande hormonet leptin och det aptithöjande hormonet ghrelin.
– Vi mätte också halterna av hormonet adiponektin, som i djurstudier har visats öka intaget av mat och underlätta inlagringen av fett i fettceller, säger Lieve van Egmond.
Analysen av proverna visar att halterna av aptitsänkande leptin sjönk efter vaknatten jämfört med när deltagarna fick sova. Omvänt steg halterna av aptithöjande ghrelin och adiponektin efter den sömnlösa natten.
– I båda fallen rörde det sig om ganska måttliga, men statistiskt säkerställda förändringar. Om sådana hormonförändringar är tillfälliga har de knappast någon betydelse, men om de skulle bli bestående vid mer långvarig sömnbrist kan de förmodligen bidra till att man äter mer än tidigare och går upp i vikt, säger Lieve van Egmond.
Blodprover visar att en sömnlös natt sänker halterna av ett aptitsänkande hormon och ökar halterna av två hormoner som gör att man känne ökad aptit.
Sänkningen av leptin var mest uttalad hos kvinnorna i studien och ökningen av ghrelin var starkast för deltagarna som hade ett BMI-värde över 30, som är ”gränsvärdet” för fetma.
– Vi är först att visa att en sömnlös natt sänker halterna av leptin mest hos kvinnor och höjer halterna av ghrelin mest hos feta personer. Eftersom nästan bara män deltagit i tidigare experimentella studier av akut sömnbrist har detta inte kunnat upptäckas i dem, säger Lieve van Egmond.
Samtidigt betonar hon att en enda studie inte räcker för att säkert slå fast att det finns köns- och viktspecifika skillnader när det gäller hur mycket sömnbrist förändrar halterna av hormoner som påverkar hur hungriga vi blir – och i förlängningen hur mycket vi äter.
– För att få ett säkert svar behöver fler och större studier göras som kan bekräfta detta, säger Lieve van Egmond.
Även om många frågor återstår att besvara framhåller hon att den nya studien ger ytterligare belägg för sömnens stora betydelse för regleringen av kroppsvikten.
– När personer som är feta söker hjälp inom vården för att få hjälp med att gå ner i vikt är det därför viktigt att inte bara fråga dem om deras mat- och motionsvanor utan också om hur de sover. Åtgärder för att befrämja en god sömn kan vara väl så viktiga som sunda matvanor och regelbunden motion för att lyckas gå ner i vikt, säger Lieve van Egmond.
Fotnot: Studien är publicerad i facktidskriften Obesity.