Därför förväntas vi dricka alkohol

För 400 år sedan drack såväl vuxna som barn i Sverige i princip bara öl. Vatten var en bristvara som dessutom höll väldigt dålig kvalitet. Ungefär 200 år senare klunkade genomsnittssvensken i sig 46 liter brännvin om året och i början av 1900-talet var det standard att ta en stor stark under arbetstid.

Sett ur ett sådant historiskt perspektiv har vår alkoholkultur genomgått stora förändringar de senaste årtiondena. Men fortfarande har alkoholen en central roll i många sociala sammanhang: På studenten dricker vi champagne­frukost. Vi skålar för brudparet. Ger bort en flaska vin när vi blir hembjudna till någon. Tar en nubbe till sillen och dricker öl när vi ska slappna av med kollegorna efter jobbet.

– Vi har en tydlig alkoholnorm i Sverige. Alkohol är en dryck som är starkt förknippad med gemenskap och samhörighet. Säger man nej till alkohol så ses man som avvikande, säger Ingegerd Sigfridsson, doktor i etnologi vid Göteborgs universitet.

Vårt förhållande till alkohol är ett ämne som hon återkommit till flera gånger under sin ­forskningskarriär. ­Intresset började när hon bodde och studerade i Uppsala.

– Nykteriströrelsen hade ett ganska starkt fäste där, och jag såg hur många ungdomar var starkt engagerade i nykter­hetsförbund. Men jag såg också hur många av dem helt övergav nykterismen efter några år och började dricka alkohol, säger hon.

Ingegerd Sigfridsson ville veta varför de gjorde det samt vad svenskar i allmänhet tänker kring sprit, öl och vin.

– Alkoholnormen är så pass stark i Sverige att oavsett om man dricker alkohol eller inte, så måste man förhålla sig till den på något sätt.

I en stor avhandling 2005 intervjuade Ingegerd Sigfridsson män och kvinnor i olika åldrar om deras förhållande till alkohol. Bland de intervjupersoner som inte drack fanns det en stor grupp som upplevde att det var obekvämt att berätta det för omgivningen.

– Många tyckte att det var jobbigt att alltid behöva svara på frågan ”varför vill du inte dricka något”? De utvecklade därför specifika strategier för att slippa ifrågasättas för att de inte drack alkohol, säger hon.

Strategierna kunde vara att de körde bil eller sa att de körde bil fast de egentligen inte gjorde det. Andra drack lättöl eller tog emot ett glas med alkohol men ställde sedan undan det.

– De gjorde så för att få vara en del i ­gemenskapen, säger Ingegerd Sigfridsson.

Några som alla fått sitt förhållande till öl, vin och sprit ifrågasatt, är ett gäng studenter som just slagit sig ner kring ett bord på Gotlands nation. De är på pubrunda och glasen är fulla. Men inte med alkohol.

– Vi är ute och testar det alkoholfria utbudet bland nationerna i Uppsala, ­säger Lisa Pettersson.

Hon liksom de andra vid bordet är nykterist och engagerad i IOGT-NTO samt UNF som båda är nykterhetsförbund. De har anordnat pubrundor under lång tid men i början av året tog de kontakt med kuratorskonventet och påbörjade ett projekt som handlar om att bredda kunskapen om alkoholfritt bland samtliga studentpubar och därmed även öka det alkoholfria utbudet.

– Vissa nationer har redan ett jättebra utbud medan några har väldigt få alternativ, säger Lisa Pettersson.

Enligt statistik från Folkhälsomyndigheten är det personer i åldern 16–29 som dricker mest alkohol. Andelen med riskabla alkoholvanor i den här åldersgruppen är 35 procent bland män och 25 procent bland kvinnor. Sett över hela befolkningen är den siffran 17 för män respektive 9 procent för kvinnor.

– Jag slutade dricka alkohol efter några år här i Uppsala. Det var så ­mycket ­fokus på det att jag tröttnade, säger Lisa Pettersson som är 29 år.

Ellinor Hult Broman, 21 år, som sitter bredvid nickar instämmande:

– Under de första veckorna på universitet när det var en massa aktiviteter och lekar varje dag, så var alkohol alltid inblandat. Jag blev helt chockad och ­tänkte bara ”finns det inga nyktra studenter i hela Uppsala”?

När hon förklarade för andra studenter att hon inte tycker om alkohol och därför inte dricker det försökte folk ändå få henne att supa.

– De envisades med att jag skulle smaka och kom med alla möjliga argument. En person sa ”men man blir inte full på cider Ellinor!” Ja men då kan jag väl verkligen få dricka alkoholfritt!, ­säger hon.

Även om alkoholfritt inte slagit igenom stort bland de festande studentmassorna, så har det fått ett tydligt uppsving på Systembolaget. Under andra kvartalet 2010 såldes 13 000 liter alkoholfri dryck i Uppsala län. Under motsvarande period 2015 var den siffran 31 000 liter, alltså en ökning med nästan 140 procent.

– Vi har märkt en stor ökning på efter­frågan i hela landet vad gäller alkoholfritt de senaste åren. Dels ligger det i linje med en allmän hälsotrend i samhället. Men det handlar nog också om att när vi bjuder hem folk så är det inte längre socialt accepterat att erbjuda läsk eller vatten till den som inte ­dricker ­alkohol. Det ska vara något likvärdigt i glaset, säger Ida Ingerö, biträdande presschef vid Systembolaget.

Samtidigt ska det sägas att alkoholfritt fortfarande inte är i närheten av försäljningen av alkohol.

Pontus Strimling är docent i national­ekonomi vid Institutet för framtidsforskning och studerar normer samt hur och varför de förändras. Han ­säger att den typen av kommentarer som många nykterister för höra går igen bland vegetarianer och andra som frångår ”det normala”.

– Människor överlag har väldigt svårt att acceptera när andra gör saker som de själva inte skulle göra. Exempelvis har människor negativa moraliska reaktioner när folk dricker cola till frukost, även fast det inte påverkar dem själva. Det som är förvånande med att reagera så starkt mot människor som inte dricker alkohol, är att de människorna ju väljer att göra något som är bra för dem. Det är inte fel att dricka alkohol men det är inte heller nyttigt, säger han.

Vad exakt det är som gör att vi människor generellt sett har så svårt att ­acceptera normbrytare finns det enligt Pontus Strimling inget självklart svar på.

– Den bästa gissningen är att vi är hemsk dåliga på att separera vad som ger oss själva njutning och vad som ger andra njutning.

Han drar en parallell till den gyllene regeln som återkommer i de flesta religioner: gör mot andra som du själv vill bli behandlad.

– Egentligen borde den lyda ”behandla andra som om du hade deras preferenser”. Om jag är sadomasochist och gillar att bli slagen så är det inte rätt att jag går och slår andra. Bara för att jag får njutning och mår bra av att ta en öl så betyder inte det att andra kommer få samma känslor.

För att bryta normer på individnivå krävs det enligt Pontus Strimling att man är villig att ta de sociala påföljderna – exempelvis att göras till åtlöje. För att få till en förändring i samhället som stort spelar flera faktorer in.

I fallet med alkoholnormen säger han att det enkelt sett handlar om att två ­sidor – de som är för alkohol och de som är mot alkohol – ska ställas mot varandra på tre olika plan:

– Först handlar det om hur mycket vardera sida syns. De som inte dricker syns mindre än de som dricker alkohol vilket är till deras nackdel om man vill få till en förändring.

Det andra som avgör en normförändring är argumenten:

– Här finns det två starka krafter – njutning mot hälsa, vilket gör det svårt att bestämma en vinnare.

Den sista faktorn handlar om hur villiga sidorna är att bestraffa varandra.

– Och då pratar vi inte om att slå ­någon utan att man rynkar på näsan, skrattar eller retas. Jag kan tänka mig att det var en tid då nykteriströrelsen i Sverige var mer beredd på att straffa, nu tror jag inte att den viljan är lika stark.

Pontus Strimling tror inte att det kommer ske någon förändring av den rådande alkoholnormen inom den närmsta framtiden. Men kanske i det långa loppet.

– Vi accepterar mindre och mindre risker, titta exempelvis bara på hur mycket vanligare det har blivit med cykelhjälm. Jag kan tänka mig att alkohol till slut kommer ses som en för stor risk och att det kommer bli det avgörande för en förändring, säger han.