"Rosa oktober" har återigen uppmärksammats på Dombron i centrala Uppsala. Sedan den första oktober har bron nämligen stått klädd i rosa, stickad skrud för att uppmärksamma bröstcancer – den vanligaste cancerformen hos kvinnor.
Uppsalabon Annette Rundquist är väl medveten om vad den rosa konsten handlar om. Hon har själv haft bröstcancer två gånger i sitt liv, och tycker att det är fint att man visar omtanke för de som drabbas.
– Det piggar upp att se det, säger hon när hon går över Dombron.
De som står bakom den så kallade "gerillaslöjden", konst som sätts ut i offentliga miljöer utan tillstånd, är bröstcancerföreningen i Uppsala. Stickningen symboliserar värme och omtanke, medan just Dombron har valts för att initiativet syftar till att bygga broar mellan människor och skapa förståelse.
– Vi gör det här med förhoppningen att det ska leda till eftertänksamhet hos gemene man. Men att visa att man bryr sig om varandra behövs nog också på ett bredare plan med allt som sker i världen, säger Lisa Thörn, ordförande för bröstcancerföreningen i Uppsala.
Under bröstcancermånaden jobbar föreningen med att anordna evenemang, samla in pengar till forskning och att sprida information om brösthälsa, till exempel genom att uppmuntra kvinnor att känna på sina egna bröst och gå på undersökningar.
Årets bröstcancerrapport visar att många utlandsfödda kvinnor inte går på mammografi, vilket är något som bröstcancerföreningen därför har lagt extra fokus på att informera om.
– Det gäller att nå alla, både med information på rätt språk och att berätta om hur det går till med en sådan undersökning. Det finns många rykten och stor okunskap om mammografi som gör att många väljer att inte gå, säger Lisa Thörn och fortsätter:
– Jag tänker att man ska se mammografin som en förmån och kanske göra det till en fin grej, som att planera in en fika med en kompis efteråt. Vissa tycker att själva undersökningen känns och andra tycker inte det, men det är ju verkligen värt det.
Lisa Thörn har genomgått det hon själv kallar "cancerresan" två gånger, varav en gång med bröstcancer.
– Jag vet hur det kan kännas. Alla har sin egen resa och jag vet inte hur alla har det men jag kan förstå. Jag kände att jag ville ge tillbaka genom att stötta och ge hopp eftersom jag själv överlevde, säger hon.