Det framgår av världens i särklass största och mest noggranna kartläggning av fåglarnas genetiska släktträd. Resultaten presenteras i ett 20-tal artiklar i veckans nummer av Science och flera andra vetenskapstidskrifter.
– Resultaten pekar på att det var dinosauriernas undergång som skapade utrymme för en explosiv utveckling och förgrening på fåglarnas släktträd, säger Hans Ellegren, professor i evolutionsbiologi vid Uppsala universitet.
Han och flera andra forskare vid Uppsala universitet och Sveriges lantbruksuniversitet är medlemmar av det internationella jättekonsortium som med hjälp av en fullständig kartläggning av arvsmassan hos 48 av dagens mer än 10 000 fågelarter lyckats rekonstruera fåglarnas släktträd.
– Detta ger en mycket mer fullständig och tillförlitlig bild än tidigare släktträd som tagits fram utifrån likheter i utseende och beteende mellan olika fågelgrupper, eller ibland genom att jämföra några få gener hos dem, säger Hans Ellegren.
Sedan tidigare är det känt att arvsmassan hos fåglar är knappt en tredjedel så stor som hos människor och flera andra däggdjur, och också att den innehåller några tusen färre gener.
– All förändring orsakas inte av nytt genetiskt material. En del av fåglars egenskaper kan faktiskt förklaras av att de förlorat ett stort antal gener som deras föregångare bland reptilerna hade och som lever kvar hos alla däggdjur, säger Hans Ellegren.
En del genetiska förändringar som tillkommit under fåglarnas evolution och möjliggör ljudinlärning finns hos sångfåglar och papegojor som i övrigt inte har något nära släktskap.
– Dessa genetiska förändringar har uppstått oberoende av varandra minst två gånger under fåglarnas evolution. Liknande förändringar finns för övrigt också hos oss människor, som när det gäller förmåga att härma ljud ju mer liknar papegojor än hundar och andra däggdjur, säger Hans Ellegren.
Analyserna av fåglarnas hela arvsmassor ger svar på en rad omdiskuterade frågor om fåglar släktskap.
– Vi kan till exempel bekräfta många tidigare kontroversiella resultat. Ett är att falkar är närmare släkt med tättingar, till exempel bofinkar, än med örnar. Ett annat är att papegojor är tättingarnas närmaste släktingar, säger professor Per Alström, taxonom vid Artdatabanken vid SLU.
Men analyserna bjuder också på stora överraskningar, som gör att hela huvudgrenar av fåglarnas släktträd måste ritas om.
– Dit hör att så till utseende och levnadssätt olika fågelfamiljer som flamingor, doppingar, duvor, flyghönor, och duvrallar, som bara finns på Madagaskar, bildar en av två huvudgrenar långt uppe i kronan av fåglarnas släktträd, säger Per Alström.
Hela databasen över de 48 fågelarternas arvsmassor görs nu fritt tillgänglig för forskarsamhället. Under de närmaste åren väntas den växa ytterligare i takt med att ännu fler fågelarters arvsmassor kartläggs.
– Den blir en guldgruva för att besvara ytterligare en rad frågor kring fåglars evolution och egenskaper, även några fortfarande olästa frågor kring en del fågelgruppers släktskap, säger Per Alström.
Alla de vetenskapliga rapporterna finns samlade här.