"Tankarna löper fritt, det är en rening för själen"
Emma Svensson, tävlingssimmare i Upsala simsällskap.
– Simning är en häftig sport, för nästan alla kan utöva den. För mig handlar det om att pressa sig själv med tider och marginaler och se hur långt jag kan gå. Jag tycker absolut inte att det är enformigt att simma, trots att jag lägger ner 20 timmar i veckan på träning. Jag ägnar oftast tiden när jag tränar till att låta tankarna löpa fritt, det blir en rening för själen, förutom när jag övar teknik. Jag är ganska mycket av en individualist och gillar att sätta upp mål. När jag får cred för allt tid jag lägger ner känns det jättebra.
"Det är häftigt att ha den där flytkraften"
Barbro Lindahl, morgonbadare på Fyrishov.
– Det är behagligt att vara i vattnet och häftigt att ha den där flytkraften som gör att man kan ta sig fram hur som helst i ett viktlöst tillstånd. Simning är omväxlande om man använder alla simsätt. Ibland borrar jag ner huvudet och bara öser på. Då känns det avstressande. Vill jag ta det lite lugnare blir simningen något meditativt. I vattnet känner jag att hela kroppen fungerar, även om jag har ont i ryggen eller i en fot. Jag har morgonbadat i 20 år. Vi är ett morgonpiggt gäng som fikar och pratar. Vi trivs ihop, det är mina vardagskompisar.
"Man är viktlös och svävar"
Dietmar Mandl, naturist, bor i Björklinge.
– Som nakenbadare upplever jag en befriande känsla av att kunna vara mig själv utan några åtsmitande badkläder. Jag började simma innan jag kunde gå och minns fortfarande känslan av att bara flyta och finnas till. Att vara i vatten är en mycket speciell känsla. Man är viktlös och svävar. Man kan göra så mycket – dyka, simma – eller bara ligga på rygg. Jag känner mig hemma i vattnet. Att simma under ytan – jösses! Det är härligt! Vatten är inget främmande element. Jag kan hoppa från nio meter om jag vill. Om jag däremot skulle hoppa fallskärm från samma höjd skulle det kännas jätteläskigt.
"Man kan göra sig riktigt illa om det går snett"
Oskar Jägare Brunlid, simhoppsinstruktör på Blå sim & hoppklubb, Fyrishov.
– Min relation till vatten kan beskrivas som ett slags hatkärlek. När hoppet lyckas är vattnet mjukt, tryggt och inbjudande. Men gör du en missbedömning kommer vattnet emot dig som en hård vägg, oavsett hur högt du hoppar. Man kan göra sig riktigt illa om det går snett. Känslan när man nuddar vattnet är ett resultat av det du gjort innan. Man är som en spik i luften och landar nästan alltid på händerna. Ju mer av kroppen du kan få ner genom "hålet" du gör med händerna, desto mjukare känns vattnet. Vattnet är en naturlig del i simhoppningen. Finns det inte, överlever du inte.