- När man är smärtpatient finns det inga känslomässiga gråzoner. Man är antingen arg, glad eller ledsen. På dansterapin fick vi hjälp med att sätta ord på känslor, att nyansera, säger Uppsalabon Birgitta Lindblom.
Hon har Bechterew, en kronisk inflammatorisk sjukdom i bäcken och rygg som ofta är smärtsam, samt fibromyalgi, en sjukdom som bland annat kännetecknas av smärta i lednära muskulatur. Vissa morgnar har hon knappt kunnat ta sig ur sängen. Men nu mår hon avsevärt bättre.
Hon var patient på Akademiska sjukhusets smärtenhet. Sjukvårdsteamet där gav förslaget att hon skulle delta i en dansterapigrupp, ledd av psykoterapeuten och dansterapeuten Ewa Aho Nyman.
- Jag nappade, mest för att lära mig hantera stress, eftersom fibromyalgi är en stressrelaterad sjukdom. Jag hade heller aldrig gått i gruppterapi förut och var nyfiken på om det skulle hjälpa att berätta om mig själv för andra och se om vi hade liknande erfarenheter, säger Birgitta Lindblom.
Men hon var skeptisk i början, tyckte att mycket tid gick åt till att prata om upplägget för gruppen. Förmodligen var hennes otålighet orsakad av smärtan. De tre första gångerna kändes bortkastade, men sedan gick gruppen i gång med att dansa, att göra olika former av dansimprovisation till musik.
- Ewa ville vi skulle berätta om hur vi kände oss när vi dansade. Ibland var det helt blankt, ibland provocerade hon i gång oss att prata. Med tiden blev vi en väldigt pratsam grupp, säger Birgitta Lindblom.
- Hon kunde går hårt åt oss, men det kändes bara bra när jag började förstå orsakerna bakom min smärta, varför jag slutit mig i min kropp.
Gruppen är nu avslutad. Några av deltagarna fortsatte att gå i samtalsterapi hos Ewa Aho Nyman, men Birgitta Lindblom tog tag i sitt liv på annat sätt. Hon anmälde sig till viktenheten på Samariterhemmet för att få hjälp med sin övervikt. Under hösten har hon också gått en fortbildning som Arbetsförmedlingen ordnat. Nu till våren ska hon gå en kompletterande utbildning till redovisningsassistent och efter den hoppas hon på jobb. Detta efter att ha varit långtidssjukskriven i flera år.
- Jag tror faktiskt inte jag hade kommit vidare om det inte hade varit för Ewa och dansterapigruppen, säger hon.
- I gruppen med vuxna smärtpatienter fick vi verkligen positiva signifikanta resultat. Exempelvis visade våra mätningar att deltagarnas oxytocin ökade. Ett påslag av detta "lugn- och rohormon" kan göra att man kan hantera smärta bättre, säger Ewa Aho Nyman.
Under det senaste året har hon också varit ledare för dansterapiprojektet Emotions in motion i Uppsala med en grupp ungdomar i åldrarna 14 - 24 år. Ungdomarna har slussats till gruppen via Ungdomsmottagningen på Akademiska sjukhuset. De har haft medelsvåra depressioner, eller lidit av oro, ångesttillstånd eller svår stress. Projektets syfte har varit att pröva dans och dansterapi som behandlingsmetod.
- Man kan nästan beskriva depressioner som en stagnation i känslolivet, det går nästan att se depressionen speglas i kropps- och ansiktsuttryck. Vi har velat få i gång känslorna igen, men också att ungdomarna i gruppen ska förstå kroppen och dess signaler. Att de ska inse att kroppsliga upplevelser påverkar känslorna och tvärt om, säger Ewa Aho Nyman.
Precis som gruppen med smärta har ungdomarna fått göra dansimprovisationer till musik.
- Inledningsvis har vi rört oss mycket, men rörelserna har övergått till samtal, berättar Ewa Aho Nyman.
- En övning kan vara att en deltagare leder och de andra följer efter, eller speglar ledaren. En annan att gå runt i rummet och finna sin egen rytm.
För dem som dansat förut kan det vara lite knepigare att frigöra sig från tanken att dansen ska se ut på ett visst sätt. Ewa Aho Nyman tycker också att det skiljer sig lite att arbeta med vuxna smärtpatienter och ungdomsgruppen. Ungdomarna var mer fria i sina teman, medan vuxengruppen var mer inriktad på smärt- och stresshantering.
- I den vuxna gruppen blev resultatet än mer positivt, till exempel när vi mätte stresshormoner och andra ämnen i blodet. Kan man sänka dem går det lättare att hantera smärta, säger Ewa Aho Nyman.
- Ungdomarna har upplevt sin dansterapi som jättebra för dem och att den ökat deras självkänsla.
Hälften uppger att de har fått bättre kontakt med sina känslor och kan bättre lyssna till kroppens signaler. 60 procent är mer tillfredsställda med sin kropp och 75 procent är mer tillfreds trots att de kroppsliga bristerna.
Framtiden för dansterapi i Uppsala är oviss. Ungdomsmottagningen är intresserad av en fortsättning enligt Ewa Aho Nyman. Men projektpengarna från Kultur i länet och allmänna arvsfonden är slut. Det är också oklart vem som skulle driva och samordna denna typ av verksamhet för unga. Hon har också fått förfrågan från tre vårdcentraler om att leda grupper med smärtpatienter, men det har hittitills strandat på att det inte finns någon samordning av de medel som avsatts.
- Dansterapi är förstås inte allena saliggörande, men icke verbala terapier är extra verksamma för att få kontakt med känslor. Det är dock viktigt att grupperna leds av en terapeut som har kunskap om processerna, säger Ewa Aho Nyman.
Dansterapi blev vändning i livet
Det var dansen som fick Birgitta Lindblom att gå vidare i livet och inte fastna i sin smärta. Dansterapin blev en förlösare och en väg till att uttrycka känslor.
Birgitta Lindblom
Foto: Pelle Johansson
Så jobbar vi med nyheter Läs mer här!