För den som känner sig osäker på stegen finns det snabbkurs i bugg och foxtrot.
– Det här gick över förväntan! Jag var orolig att det inte skulle komma så många, men nu är det så mycket folk att alla precis får plats, säger Sanna Karlsson från Värmlands nations dansgrupp Benwermarna.
Hon är en av dem som leder workshopen i bugg och foxtrot.
Spelar gör bandet VärmLandz, som egentligen heter VärmLands nationsband. De har gjort tre dansbandsspelningar under hösten och märkte direkt att det finns ett sug efter dansband. Trots det blir denna dansbandskväll den sista i genren.
– Det är inte jätteroligt att stå och repa dansband, så det här är vårt sista dansbandsgig. Men det är som om vi hade öppnat Pandoras ask – nu vill alla ha dansbandet VärmLandz, säger sångaren Simon Rosenkvist, klädd i en klarröd kostym och slips.
Men i kväll kör de bara gamla svensktoppshits som Leende guldbruna ögon, Blue Hawaii och Eloise. I baren serveras korv med mosbricka och Pucko för att ytterligare förstärka känslan av en riktig dansbana. Och i likhet med många äkta dansbanor är det inte mycket alkohol som säljs. I stället samlas svettiga dansare kring en kranförsedd vattenbehållare bredvid dansgolvet.
I ett hörn står en glad Lars Burman, inspektor på nationen och professor i litteraturvetenskap, och väntar på sin fru. De kommer definitivt att testa dansgolvet innan de går hem.
– Jag är inte särskilt duktig på att dansa, men dansbandskulturen är kul. Jag växte upp i Arvika i Värmland, och på 70-talet var det dansband i varje hörn. När jag ser det där dansbandprogrammet på tv ser de fortfarande likadana ut.
Någon som inte är riktigt lika nöjd med bandets repertoar är Emma Persson, juridikstudent och dansfantast. Hon har själv gått på många dansbandskvällar i sin hemstad Östersund, men där är musiken mer up-to-date.
– Hemma är det PRO (pensionärernas riksorganisation) som spelar den här typen av musik. Jag gillar band som Blender och Zlips som spelar en del eget material. Men framför allt spelar de mycket schlager som är perfekt att dansa till, säger hon.
Desto nöjdare är workshopledaren Sanna Karlsson, som själv går på logdans då och då.
– Folk verkar tycka att det här är jätteroligt. Jag tycker annars att det dansas för lite pardans, det är något helt annat än att dansa på klubbar. Det är oftast en helt annan stämning.
Kommer ni att göra om den här kvällen på Värmlands?
– Ja, inget är planerat men eftersom det gick så bra är det möjligt att det blir något mer i vår.