23-åriga Johanna Söderhäll har dansat sedan tre års ålder och har examen från Kungliga svenska balettskolan i Stockholm. Sedan 2013 undervisar hon i balett, jazz och modern dans på alla nivåer och för alla åldrar.
-Jag är en stereotyp blond svensk tjej. Och på grund av mitt yttre har jag förväntats vara en duktig och tyst tjej som bara ska prestera, men aldrig säga ifrån. På senare år har jag börjat ifrågasätta varför det förväntas av just mig.
Johanna anser att unga tjejer i dagens samhälle är mycket sårbara på grund av press från skola, vänner och sociala medier. Och det har fått henne att brinna för dansen som ett slags fristad. Genom Tjejzonen, Sveriges största stödorganisation för tjejer, bedriver hon nu ett dansprojekt under hösten, med syftet att stärka gymnasietjejers självkänsla och självförtroende genom dans.
Hur fick du idén till projektet?
-Så länge jag kan minnas har jag brunnit för frågor gällande kvinnofrid och jag tycker det är viktigt att stärka tjejers självkänsla redan i ung ålder. Jag jobbar mycket med att man ska försöka lära känna sin kropp på olika sätt när man dansar. Och på så sätt lära sig att älska sin kropp för vad den kan göra och inte hur den ser ut. För ett år sedan började jag fundera på hur jag skulle kunna erbjuda dans kostnadsfritt för unga tjejer och få dem att våga dansa. Jag kontaktade därför Tjejzonen som nappade på idéen direkt. I våras började jag deras volontär-utbildning för att kunna starta projektet under hösten.
Johanna åkte ut till gymnasieskolor i Uppsala och presenterade projektet. Av dem som lämnade in en intresseanmälan valdes fem tjejer ut av Johanna och hennes kollega Jenny på Tjejzonen.
Dansträffar kommer under hösten hållas varje vecka och sedan fortsätta under våren.
-Jag ville att det skulle vara en liten grupp så man får ordentligt med tid och alla hinner känna sig delaktiga. Till våren kanske gruppen blir lite större.
Än så länge har det hunnit bli en dansträff där fokus legat på att hitta trygghet i gruppen. Johanna har en väl genomtänkt plan med avslappnings- och värderingsövningar för att deltagarna ska kunna släppa på blygheten och våga vara sig själva.
- Flera av deltagarnas mål med träffarna är att bli mindre blyga och våga ta mer plats bland kompisar. Dansstilarna jag kommer lära ut är show jazz och lyrisk jazz efter tjejernas önskemål. Jag kommer lära ut några koreografier och arbeta med att våga uttrycka sig. Jag vill att deltagarna ska lära sig känna efter hur det känns i kroppen när de utför dansen. Att våga ta fram känslorna de känner och sedan uttrycka det fysiskt, säger Johanna.
Maja, som egentligen heter något annat, är en av gruppens deltagare. Hon har sedan tidigare stor erfarenhet av att dansa, men berättar att hon under många år var alltför blyg för att våga.
- Jag, liksom många tjejkompisar, kände att vi inte har rätt kroppsform för att dansa. Och särskilt inte för att dansa balett, där man ska vara lång och smal. Men till slut tog jag steget ändå och började, vilket jag inte ångrat.
Nu dansar hon veckans alla dagar. Balett, jazz, hiphop och stepp.
-Jag har varit en väldigt blyg person, men sedan jag började med dans har jag blivit mer social och vågar ta mer plats. Varje gång jag dansar öppnar det upp en ny del av mig själv och jag lär mig om min person. De nya dansträffarna ska bli kul. Jag kände att alla vi deltagare klickade på första mötet.
Johanna Söderhäll beskriver dansen som en lika stor mental aktivitet som fysisk.
-Jag menar att när man går in i dansstudion så tar man med sig känslan man burit på under dagen. I bland känner man sig glad och ibland ledsen. Det jag vill ge deltagarna är att våga tillåta sig att känna känslan man känner i stunden. Att våga fokusera på sig själv en gång i veckan och inte bara tänka på andra.
Maja förstår vad Johanna menar med att våga uttrycka den känsla man har i kroppen.
-Det jag gillar med dans är att om man är glad får man visa det, och är man ledsen kan man uttrycka det i sin dans också.
Ibland när Maja är ledsen går hon till dansstudion själv och dansar helt fritt till musik.
-Jag väljer känslomässig musik och bara dansar. Ofta kommer tårarna och jag låter dem rinna tills allt det jobbiga släpper. Efter ett sådant pass mår jag bra igen.
Bildtexter:
1. Bild med ”Maja” och Johanna.
Känslor. Johanna uppmuntrar deltagarna att våga uttrycka känslorna man känner i stunden och sedan förstärka dem i dansen.
1. Spegelbild
Danslärare. Vill att danseleverna ska lära känna sin kropp och älska den för vad den kan göra och inte hur den ser ut.
1. Porträtt
Dans som fristad. Johanna Söderhäll driver genom Tjejzonen ett dansprojekt med syfte att stärka gymnasietjejers självkänsla och självförtroende genom dans.
Puff:
Kan dans stärka unga tjejers självkänsla? Det är dansaren Johanna Söderhäll övertygad om.
I höst håller hon i ett dansprojekt för gymnasietjejer i Uppsala.
Citat:
”Det jag gillar med dans är att om man är glad får man visa det, och är man ledsen kan man uttrycka det i sin dans också.” Maja en av deltagarna i Tjejzonens dansprojekt.
”Flera av deltagarnas mål med dansträffarna är att bli mindre blyga och våga ta mer plats bland kompisar.” Johanna Söderhäll, danslärare.