Dansant final för Aspnäsdeltagarna

Sommarsolen strilar in genom fönstren i Uppsala domkyrka denna tredje söndag efter trefaldighet, 28 juni 2009. Konfirmanderna tågar in i vita kåpor och med stundens allvar i blick. Deras konfirmationspräst, Markus Holmberg, sammanfattar undervisningen med liknelserna om det förlorade fåret och den förlorade sonen. Han säger att konfirmationsundervisningen handlar om att inse att alla räknas och att det finns förlåtelse och förståelse att få. I sitt tal till konfirmanderna kallar han dem smarta, reflekterande och självständiga och talar om att avsikten med konfirmationen är att tydliggöra att Gud alltid är med oss. Så långt inte en enda fråga till konfirmanderna.

En grupp dansar i mittkoret, barfota men fortfarande iförda de fotsida kåporna. Flera av konfirmanderna får hålla i böner, några läser bibeltexter och de sjunger alla tillsammans. Ibland till ackompanjemang av elgitarrer, någon gång acappella på något afrikanskt språk och avslutningsvis Coldplayballaden Fix you.
En enda fråga ställs mot slutet. Prästen undrar om gruppen vill fortsätta leva i den kristna tron.
- Man kan avstå från det, men den här konfirmandgruppen har önskat att frågan ställs, har Markus Holmberg berättat tidigare.

Efter nattvardsgången, som det numera räcker med att vara döpt för att få, tågar gruppen ut på kyrkbacken. Där ställer de upp sig för bildtagning. Sedan utbryter kramkalas och några av konfirmanderna får blommor.
- Det känns jättebra nu efteråt. Men korset var tyngre än vad jag hade väntat, säger Margareta Segerdahl, som alltså fick bära ett kors vid inmarschen i kyrkan.
Hon berättar att gruppen ska träffas redan samma kväll och att i september är det ett återföreningsläger. Sedan försvinner hon i vimlet av kramande konfirmandvänner och fotograferande släktingar.

Dansant final för Aspnäsdeltagarna

Mycket av det rituella i konfirmationsgudstjänsten är kvar. Men det finns också modernare inslag. Konfirmanderna från Aspnäs deltar med balladrock och modern dans i stället för att bli förhörda.