Danko Jones är ett band som egentligen knappt är ett band. Bandet bär frontfigurens namn och allt ljus var denna kväll på honom medan basisten John Calabrese och trummisen Rich Knox fick ägna sig åt tillbakadraget skuggspel.
Det är en underdrift att säga att musikerna var anonyma, långa stunder märkte man knappt att de två senare var där och det finns nog knappast några fler än de riktigt inbitna fansen längst fram som känner till deras namn. Lika anonyma som de var, lika färgstark och extrovert var frontmannen Danko Jones. Han kan verkligen det där med ta en publik och det går inte att tycka illa om personen Danko Jones.
Kärleksaffären mellan Danko Jones och Sverige har pågått länge och denna kväll var absolut inget undantag. Under sina år av turnerande i Sverige har kanadensaren plockat upp en del svenska vilket märktes i en lång om utläggning och mormödrar och farfäder som sades vänta utanför Katalin för att skjutsa hem sina barnbarn efter spelningen.
Långa stunder kändes det faktiskt mer som en standupshow än en rockkonsert. På gott och på ont, för när mellansnacket känns mer intressant än låtarna är man som band rätt illa ute. Gruppens energiska musik brukar vara en riktig urladdning, men det ville aldrig riktigt lyfta denna onsdagskväll. Det är svårt att riktigt sätta fingret på exakt vad problemet var men frontmannens röst var märkbart svajig överlag och trots att det aldrig var riktigt dåligt blev det aldrig heller någon riktig nerv i tillställningen.
Det är tur att Uppsalapubliken var med på noterna så pass bra som de var, med en röststark kör kunde bandet inte misslyckas med örhängen som ”Had Enough” och ”First Date”, övergången från ganska stabbiga ”The Twisting Knife” till en snärtig cover av Misfits ”Die, Die My Darling” får också sägas tillhöra kvällens höjdpunkter.
När de däremot såsade när sig som värst i stela ”Legs” och tråkiga ”Watch You Slide” var det mer än en i publiken som tittade på klockan och kvävde en gäspning. Då räcker det inte med en sångare som har både humor och självdistans, när fansen längst fram ville höra en gammal låt berättade Danko Jones att de skulle köra en annan låt efter som de inte hade repat in den som önskats. Men som han var noga att påpeka med en viss syra i rösten gjorde det ju ingen större skillnad eftersom kritikerkåren tycker att alla deras låtar låter likadant. Ett påstående som denna kväll var väldigt svårt att argumentera emot.