Daniel Linde: "Jag både dog och fick ett liv till"

Det har gått fem år sedan Daniel Linde sköts i bröstet och i munnen av barnflickan i Knutby. Daniel Linde var nära att dö men överlevde mirakulöst nog mordförsöket. Efteråt drabbades han av posttraumatisk stress som tagit flera år att bearbeta.
- 10 januari är ett datum när jag både dör och får ett liv till. Mitt gamla tog slut och jag fick börja om från början, säger Daniel Linde.

Vi träffas på Daniel Lindes kontor i Gränsta, bara några hundra meter från platsen där Knutbydramat utspelade sig en kall januarinatt för fem år sedan.
Daniel Linde är egenföretagare och delägare i IT-bolaget Knutpunkten med 15 personer som jobbar för bolaget i Sverige och Indien. Det tar bara några minuter att gå från hemmet till jobbet varje morgon.
- Jag älskar verkligen mitt arbete. Efter skottskadan ville försäkringskassan göra mig till sjukpensionär men jag vägrade. Jag har aldrig velat se mig som ett offer, utan valt att hela tiden kämpa för att komma tillbaka.
Daniel Linde berättar att han medvetet valt att lyfta fram ljusa minnen från traumat för att orka med vardagen.
Varje gång han tittar sig själv i spegeln blir han dock påmind om skotten. Vänster ansiktshalva är förlamad. När han ler, åker bara höger mungipa upp och ibland rycker det till i de mörkbruna ögonen.
- Folk säger att det knappt syns. Men jag känner inte igen mig själv och jag får jobba med att acceptera mitt förändrade utseende.

Flyttar vi oss fem år bakåt i tiden svävade Daniel Linde bokstavligen mellan liv och död.
Daniel Linde låg och sov i sitt hem när det knackade på sovrumsdörren. Han öppnade och hann se en maskerad liten späd varelse. Sen small det. Ett skott träffade högra bröstet så att lungan kollapsade och ett skulderblad krossades. Den andra kulen gick rakt in i munnen, krossade tänder och överkäke och stannade precis vid stora kroppspulsådern. Kulan sitter kvar där än i dag. Det är bara i westernfilmer man tar ut kulor enligt läkaren som inte ville ta ut den.
- Först fattade jag inte att jag blivit skjuten. Sen kände jag att det kom blod genom munnen. Jag lyckades få tag i min mobiltelefon och ringde 112.
Tiden efter mordförsöket präglades av extrem stress och för Daniel Lindes del ledde traumat till en mängd psykiska svårigheter och påträngande minnesbilder.
Han fick sömn- och koncentrationssvårigheter, kände oro och drömde mardrömmar. En annan reaktion var att han miste delar av sin förmåga till tillit och blev misstänksam mot personer i sin omgivning.
- Jag upplevde känslor av att vilja dra mig undan och vågade inte lita på folk. Men jag har hela tiden valt att möta mina rädslor, se vad de står för och sedan avgöra om de är verkliga eller inte. Det hade jag aldrig klarat om jag inte fått så mycket hjälp. Jag älskar att möta nya människor och jag vill inte att mina bakomliggande trauman ska få förstöra för mig i dag.

Daniel Linde hade den första tiden även svårt att hantera knackningar på dörren, som påminner om Sara Svenssons när hon tog sig in i hans hus.
Och det tog många månader innan han kunde flytta in till sitt hus igen, där dramat utspelade sig.
- Så sent som förra året var det jättejobbigt när det var mörkt ute att ställa sig vid ett svart fönster. Eftersom jag vet att Sara Svensson först tänkt skjuta mig från utsidan, genom fönstret, blev det ett extra stresspåslag i kroppen.
Fortfarande kan han känna smärtminnen i bröstet, en smärta som går rätt igenom kroppen just där han blev skjuten.
- Under rättegången triggade alla paparazzifotograferna detta enormt vid ett tillfälle. Jag blev ofrivilligt omgiven av ett femtontal fotografer som alla riktade ett "vapen", dvs kameran, mot mig. Även väldigt skarpa ljud, som gevärsskott, kan fortfarande ge smärtminnen. Men det är inget som är farligt och jag har lärt mig ta ett djupt andetag.
Daniel Linde påpekar att han inte bara drabbades av ett trauma, utan av många fler: Mordförsöket var ett. Men också besvikelsen över att bli lurad av någon som han trodde var en nära vän, Helge Fossmo. Att Helge Fossmo i sin tur fjärrstyrde barnflickan Sara Svensson att mörda Alexandra Fossmo var ytterligare ett trauma.
- Jag fick inte gå på en nära och kär väns begravning och ta ett sista farväl. Det kan smärta mig än i dag.

Daniel Linde fortsätter att räkna upp fler svåra upplevelser: sjukhusvistelsen, där bland annat en kvällstidning försökte bryta sig in på hans rum, en påfrestande rättegång, hotbilden mot honom som innebar att han fick livvakt de första veckorna, det enorma mediedrevet och ett påtvingat kändisskap som gjorde att människor överallt började känna igen honom.
I ett par års tid har Daniel Linde fått behandling och rehabilitering för PTSD, Posttraumatiskt stressyndrom, vid Akademiska sjukhuset i Uppsala. En psykoterapeutisk metod som använts i behandlingen är ögonrörelseterapi, EMDR, Eye Movement Desensitisation and Reprocessing.
I EMDR återberättar patienten händelser samtidigt som blicken är fäst på terapeutens fingrar som rörs från sida till sida. Metoden hjälper till att minska laddningen i bilder och känslor som är förknippade med traumat.

Daniel Linde berättar också om alla människor som hjälpt och stöttat honom på vägen, en fantastisk sjukvårdspersonal på Akademiska sjukhuset, en gudstro som hjälpt honom vidare och inte minst stöttningen från familjen och alla hans vänner i Knutbyförsamlingen.
- Jag dog inte. Den känslan har gett mig otroligt mycket positiv energi. Det bästa jag vet är att andas och känna livet igen.

I dag, fem år senare är Daniel Linde inte rädd för att tänka på allt som hände den kalla januarinatten i Knutby. Men glömmer, det gör han inte.

Daniel Linde: "Jag både dog och fick ett liv till"

Enligt läkarna hade Daniel Linde lika gärna kunnat vara död i dag. - Jag hade hål i kroppen som gav hål i själen. Men i morse, när jag gick över åkern på väg till jobbet, tänkte jag på hur lycklig jag är att jag lever, säger Daniel Linde.